Aftonbladet – 12 december 1859, sida 3

Den Linderska befordringsfrågan. (Slut från n:r 285.) Professor Loven anförde: I likhet med filosofiska fakultetens pluralitet, anser jag sökanderna Brag, Lysander, Ahlander och Janzon icke vara kompetenta till den sökta tjensten och tror dem sjelfva hafva rrånträdt anspråk på denna kompetens genom urakt låtenheten att i vederbörlig ordning speciminera; dermot tilltror jag mig icke att frånkänna adjunkten Linder kompetens, ehuru jag sålunda kommer i strid med den af fakultetens pluralitet yttrade meningen, och oaktadt jag för ingen del tilltror mig jäfva vigten och riktigheten af de anmärkningar professor Ek mot adjunkten Linders specimen gjort. Då jag nemligen tagit i betfaktande, att Linder redan innehar adjunktsbeställning i grekiska språket och litteraturen vid Upsala universitet, der ådagalagt en väl vits;rdad lärareverksamhet samt förut utgifvit fördelaktigt bedömda skrifter uti läroämnet, slutligen här. astän mindre lyckligt, speciminerat, så hafva skäl och motskäl för och emot kompetensförklarandet synts mig så hära uppväga hvarandra, att frågan verkliger ir tvifvelaktig, hvarföre jag tagit min tillflykt till len gamla svenska domareregeln, att i tvifvelaktigs 11 hellre fria än fälla; likväl kan jag härvid icke indertrycka den meningen, att under förevarande örhållanden synes mig lämpligast att tjensten ånyc tedigförklaras. Professor Schrevelius yttrade: Så vidt jag vet, hafv: le flesta filologer, som yttrat sig om adjunkten Linder, vitsordat och erkänt hans skicklighet. Under ådant förhållande tror jag mig icke kunna göra något särdeles afseende derå, att en enda (professor Ek) är af annan mening, Jag förklarar således adjunken Linder kompetent och uppför honom på förslayet; men jag tillägget icke någon önskan, att tjensten måtte ånyo ledigförklaras, emedan jag är af den sankan, att en sådan skulle innefatta en uppenbar motsägelse mot hvad jag redan sagt och således i sjelfva verket en orimlighet. Då jag nemligen föreslagit Linder att erhålla den ifrågavarande tjensten, så kan jag icke tillika önska, att han icke erhåller den. — Hvad de öfriga sökande beträffar, instämmer jag med filosofiska fakulteten. Professor Ek yttrade: På de grunder, som af mig blifvit i ett motiveradt anförande till filosofiska fakultetens protokoll utvecklade och, hvad beträffar adjunkten Linders behörighet till den sökta tjensten, genom en nyligen utgifven skrift, som här bifogas, ytterligare styrkta, kan jag icke anse någon af de sökande hafva nöjaktigt bevisat sin skicklighet för den lediga professionen i grekiska språket. Jag har således ingen att på förslag till det lediga lärareembetet uppföras, utan hemställer i underdånighet, det må K. M:t täckas anbefalla öppnandet af ny ansökningstid, för att bereda sökande tillfälle att fullständigare än nu skett ådagalägga, att de äro till embetet fullt skickliga. , Adjunkten Linder föregicks vid sin ankomst hit såsom speciminant af ett stort rop. Äfven jag var benägen att tro och hade ännu ingen anledning att tviflå, att ju det anseende, han åtnjöt, var genom allvarliga och grundliga studier förvärfvadt. Under inflytandet af ett sådant föreställningssätt beslöt jag, som då var filosofiska fakultetens dekanus, att vid disputatitionsakten sjelf å fåkultetens vägnar opponera. Dermed åsyftade jag attlåtaspeciminanten mäta sig med cn honom någorlunda värdig motkämpe, då egenskap af eloquentise professor och hans aff, d. eloquentise docens borde göra det för os begge lätt att, obehindrade af språket, gifva åt akten all önskvärd liflighet, på samma gång vi, såsom begge filologer, berde kunna i sak gifva diskussionen sitt behöriga intresse. Det var först några dagar efter det detta. beslut blifvit fattadt och icke vidare kunde ändras, som jag vid profafhandlipgens genomläsning och jemförande med de grekiska författare, den hade till föremål, till min förvåning upptäckte många och stora misstag till och med i uppfattningen af så enkla förhållanden, att de för en någorlunda öfvad filolog icke bort erbjuda den ringaste svårighet. Sjelfva tolkningen af de grekiska originalerna var i många delar alldeles förfelad; och den på en falsk tolkning grundade redovisningen för talens dispositionselemen