Aftonbladet – 12 december 1859, sida 3

gen. Talaren uppläste?derpå Ekonstitutionsutskottets utlåtande sedan förra riksdagen, och yrkade bifall under åberopande af detta. På framstäld proposition förkastades förslaget. Åttonde punkten, angående riksstyrelsens förahde inder konungens sjulkdom eller frånvaro utrikes, väckte en längre och ganska liflig debatt, sedan grefve Lagerbjelke önskat denna punkts afgörande wppskjutet till.sist, hvilket åter bestreds af hr Dalman och grefve Anckarsvärd, hvilkas mening också blef den gällande. Mot förslaget talade grefve Anckarsvärd, hrr R. T. Cederschiöld, M. Brakel, Dalman, grefve af Ugglas och frib. Tersmeden. För detsamma åter statsråden grefvarne Hamilton, Mörner och Lagerbjelke, frih. Sprengtporten, br Ehrenheim och grefvö Björnstjerna. De, som voro emot förslaget, sammanstämde alla derati att man icke genom dess antagande borde upphöja den revision tarfvande riksakten till helgden af grundlag, och de, som åter voro för detsamma, trodde att man borde antaga detta förslag, för att slippa den af alla hatade interimsregeringen, bestående af hälften sven ska och hälften norska ledamöter. Hr Brakel ansåg att, sedan bondeståndet redan afslagit förändringen, frågan icke gälde annat än den mer eller mindre kärlek ridderskapet och adeln hyser för riksakten, och grefve Björnstjerna protesterade mot detta uppfattningssätt, under yttrande att frågan gällde om bondeståndet skulle vara ensamt, eller om adeln skulle vara med om att förkasta det: -Hr Cederschiö!d yttrade att om han vore konungens rådgifvare, så skulle han förr taga afsked än inträda i en interimsrege ring på detta sätt sammansatt, och grefve Hamilton ansåg det kunna blifva mycket obehagligt om alla byste en sådan åsigt, ty då skulle vi kunna få en interimsregering med bara norska ledamöter, hvilket vore ännu värre. — Grefve Mörner försvarade riksakten, hvilken i hvarje veeka tillämpas, derigenom att norrmän deltaga i svenska statsrådets arbeten, och varnade för ett lättsinnigt behandlande af så vigtiga frågor, och hr Dalman jemförde åtskilliga paragrafer i de båda ländernas grundlagar, för att bevisa riksaktens olämplighet. Efter nära tre timmars talande för och emot, hvilket slutligen mindre gällde saken än de af talarne fällda yttranden, och då åsigterna icke kunde förlikas, skreds till votering, dervid förslaget med 81 nej mot 35 ja blef af ståndet förkastadt. Prosteståndet. Föredragningen af konstitutionsutskottets memorial angående de hvilande grundlagsförslagen fortsattes. Sjunde punkten deraf, som afser förändring i hvad regeringsformen innehåller om biskopsoch erkebiskopsval, i det uttrycken: med hvilkas val förhålles efter förra vanligheten skulle ur texten utgå och i stället införas orden: som efter föregångna, af vederbörande presterskap och konsistorier förrättade val föreslagna blifvit, mötte motstånd af de fleste talare, som häröfver yttrade sig. Man ansåg nemligen genom den föreslagna förändringen sättet för biskopsvalen komma att för framtiden bero af den, söm hade kyrkolagstiftningen sig förbehållen, hvarföre, ock då presteståndet vid kyrkolagstiftning endast egde en fjerdedels röst vid afgörandet, lekmannastånden lätteligen komma att, mot presternas egen vilja, stadga normen för biskopsval, hvilket, med grundlagens närvarande lydelse ej låte sig göra. Afslag yrkades af hrr Wensjoe, Tegner, Wålander, A. Nordström, Anjou, Sundberg och Ljungdahl. Deremot tillstyrktes förändringen af hrr Emanuelsson, Knös och Lindgren. Förslaget blef, genom votering, med 34 röster mot 16, afslaget. ttonde punkten, om förändrade stadganden i afseende å riksstyrelsens förande under konungens frånvaro, sjukdom eller i andra uppgifna fall, företogs härefter, och talade emot förslaget riksarkivarien Nordström, hvilken beklagade att första delen af denna punkt ej kunde särskilt företagas till afgörande. Talaren ville nemligen på det högsta förorda dess antagande, hvaremot han lika lifligt motsatte sig bifall till förslaget i öfrigt, hufvudsakligen på den grund att, enligt talarens åsigt, stadganden i afseende å de för Sverge och Norge gemensamma förhållanden icke borde, på sätt nu föreslagits, inflickas i Sverges grundlagar, hvarest dessutom åberopande af riksakten, såsom tillkommen sednare än våra grundlagar, innebure en för det historiska sinnet stötande anakronism. Professor Carl:on erinrade häremot, aut en sådan anakronism, som den föregående talaren velat finna i detta förslag, hvad riksakten anginge, på uppgifvet ställe redan förefunnes i grundlagen, ifvensom att fallet vore enahanda med hvarje efter år 1809 i våra grundlagar införd förändring; men att för öfrigt hvad den föregående talaren anmärkt såsom anakronism enligt professorns tanke ingalunda vore att så anse, enär grundlagarne, efter hvarje riksdag, hvar för sig infördes i Svensk författningssamling under titel: K. M:ts och rikets ständers fastställda regeringsform (riksdagsordning) etc, med de lerefter och sist vid.n: n. riksdag etc. antagna föräniringar. Talaren ansåg sig således af den anmärkta omständigheten oförhindrad att tillstyrka bifall. För bifall yttrade sig dessutom hrr Lindgren, Abr. Nordström, och Säve. Prosten Almqvist afstyrkte förslaget, smedan han ansåg våra internationella förhållanden öra Öfverses och ordnas innan en sådan grundlagsörändring, som den ifrågavarande, antages. Genom härefter företagen votering bifö.ls förslaget ned 27 ja mot 21 nej. — Till redaktionen af Aftonbladet. I anledning af referatet i Aftonbladet sistlidne lörlag, angående diskussionen samma dag inom borsareständet, i fråga om det föreslagna nya statsd anantarmnntat -FRTARlåTtAR. Jag red datla ar mtttnlon.