Aftonbladet – 10 december 1859, sida 2

Teater-öfversigt. KONGL. TEATERN: Fursten och Borgardottern, skåIeorddspel i-fyra akter; fri öfversättning från tyska pjesen sAnne fLiser, af H;-Hersch. — Erik den fjortonde, sorgespel i fem akter, af Joh. Börjesson. Under hela sistförflutna vinter och vår läste man i:de tyska tidningarne om den ofantliga framgång, som : blifvit Die Anna-Lise till del; öfverallt der den uppförts inom det astura fäderneslandet. :Det:var således med en ganska lätt -förlåtlig nyfikenhet, som man väntäde-att få serdet berömda stycket ipå vår !kopglscen, öfver shvilketdet jockså ;helt nyligen gått, fastän tillininga fromma både för kassan. och konstnärsryktet. 4 Att stycket likväl:skulle slå an inom Tyskland, är helt naturligt, då:man betänker att styckets hufvudperson, den sedan så kallade Alte Dessauer,, är en personlighet, snart sagdt lika oförgätlig och opulär för tyska bjertansom :denzsstore. Fredrik sjelf; -och-tager man vidare i betraktande. den furstliga: ofördragsamhet, som inom Tyskland är rådande;så är.det-helt naturligt att detta furstliga; brushufvud, som gifter sig med sin apotekares dotter, skulle vara.en välkommen uppenbärelse för ide-.under alla möjliga slags förtryck .suekande tyskarne, hvilka, :på samima-gång de jublade åt den folklige ; fursten, kunde -slunga en indirekt förebråelse mot det närvarandes, hjeltar. Hos 10ss-är det, af lätt förstådda skäl, helt annorlunda; Utan att kunna draga vexel på den nationella hänförelsen; framstår stycket bär endast som dramatisk produkt, och som sådan !etraktadt är det skäligen klent. Handlingen går framåt utan några egentliga stötestenar eller konflikter, och de försök, som göras både från furstinnans sida, för att motverka föreningen, och från furstens, för att neutralisera hindren, äro alltför barnsliga för att kunna fästa uppmärksamhetenjeller fängsla intresset.