Aftonbladet – 10 december 1859, sida 2

— LITTERATUR. Cid. Efter spanska romanser, af J. Ge v. Herder. — Öfversatt af Oscar. Fredrik. Stockholm, Fritzes förlag. pl Det har blifvit anmärkt såsom en glädjande företeelse, att, under det den originala poetiska produktionen till följd af tidsomständigheternå ligger betydligt nere, flera af de pobtiskå förmågorna 1 vårt land med förkärlek vändt sig till öfversättningar af berömda främmånde diktverk och medelst dessa bidragit till vår litteraturs riktande och till uppodlingen at den sförre allmänhetens poetiska smak. Vi ha sålunda på den sednare tiden erhållit i svensk drägt Dantes gudomliga komedi, Lusiaderna, större partief af Tasso, en stor del af Byröns dikter m. m. Nu har återigen en af våra yngre skalder lemnat åt allmänheten en försvenskning af Cid, efter Herders tyska bearbetning af detta spanska nationalepos i romanser. Cid, hvars egentliga namn är Ruy Diaz, är Spaniens berörde nationalhjelte, och hans bedrifter emot mohrterna förfäljas i en mängå spanska sagor, historier och sånger. Det var hans fiender, mohrerna, som gåfvo honor tillnamnet Cid (berten), Hans personlighet och öden ha i spanska folkets poetiska tradition blifvit onispunna med en mytisk omklädnad, liksom fallet är med så många andra nationella forntidshjeltar, konung Arthur, Fredrik Barbarossa, Holger Danske o. 8. v. Kort efter sin död blef den oöfvervinnerlige hjelten besjungen i folksånger eller visor, söm ännu lefva i folkets mun. De äro, omän i en någåt föryngrad gestalt, bevarade i de sedan det i6:de århundradet skriftligen upptecknade Cidromanserna. De gamla folkvisorna lades till grund för särskilta sammanskrifna krönikor och dikter, och märkvärdigast bland de sed nare är det så kallade Poema del Cid, fö fattadt i det 12:te århundradet och utgörande det äldsta minnesmärke af den castiliahska nationallitteraturen. En stor del af Cid-romanserna bära, ehuru i viss mån modernise-. rade. och uppfejade till språket; Spår af en. hög ålder. Duran uttalar i företalet till den af Konom utgifna samlingen af Spaniens romäncerosh cen åsigten, att Poema del Cid, är sammanfattadt af någon lärd i slutet af tolfte seklet och att det i afseende på språket bildar en länk mellan den asturiska fölkdialekten ock trettondeseklets kastilianska. Hvad som för öfrigt ut