Aftonbladet – 8 december 1859, sida 2

artilleriets kulor eller hjertlöst urvägenröjdt af sappörernas yxor. Marken fullströdd med vapen och munderingar, kaskar, gevär, tornistrar, sablar, kepier, uhlanjackor, turbaner, bajonetter, kulor; afbrutna laddstockar, trummor, sadlar, lancierfanor!... Här och der sönderskjutha eller sönderbrutna lavetter; bortfallha hjul; hopade skanskorgar, öfvergifna trossvagnar, toma ammunitionskistort... Midt i all denna villervalla, vid hvartannat steg ett lik! Kroater, tyskar, zuaver, sardinier, ungrare, böhlmare, franska granadörer, simpla soldater; officerare af alla grader; unga konskriberade eller frivilliga, skäggiga äldre män — alla om hvarandra! En turco faller öfver en tyrolare; en fransk dragon vid sidan af en österrikisk husar! Bland krigarhe deras stupade hästar, här och der en heP lång rad af nerskjutna oskyldiga mulåsnor för en kullkastad bagagevagnl... I olika riktningar sågos ännu hela filer af ofantliga spjelvagnar, förspända med oxar och fullpackade med upphemtade sårade; och af dystra ambulanser långsamt röra sig öfverde knappt framkomliga fälten; de redan längre och längre bort mot Milano marscherande segerrika trupperna fylde alla vägar och afskuro med mörka linier sädesslättens enformigt ljusgröna botten! röken från en hälfsläckt bivuakeld hvirflade här och der mot morgonens ljusblåa -himmel.. ... Här var ena tätt sluten grupp af soldater kretsad kring en uppsgastad graf, deri kamrater och fiender broderligt anförtroddes till den moderliga jordens sköte; här låg en kirurg och amputerade en sårads arm, för att rädda den olycklige — åtmimstone åt föltlasarettet; här tryckte en prest en döendes ögonlock och läste öfver honom en tyst bön; här — slog en ingeniör kongtförståndigt ner i mirken sina stolpar, för att åter bringa den afbrutna elektriska telegrafen i improviserad ordning; här vankade en landtman med ängslig bliek omkring, för att af de få skonade