Aftonbladet – 8 december 1859, sida 2

Om de praktiska universitets-fakulteternas förfytining till hufvudstaden. (Anförande af hr N. P. Lindeström.) De, som föreställa sig, att ett universitet bör vara något mera än en blott undervisningsanstalt eller ett fullständigare gymnasium, och som tro att hvarje sådan institution har till ändamål att befrämja hela den menskliga och nationella kulturens utveckling, kunna icke misströsta att inom en icke aflägsen framtid få se den högskola, som nu i en närbelägen småstad förer ett tynande lif, i sin helhet förlagd till rikets hufvudstad. De högsta intressen ett folk kan ega: en kraftig och sjelfständig utveckling af våra andliga och materiella tillgångar, nödvändigheten att göra den högre bildningens frukter tillgängliga för en större krets än de i allmänhet mycket omogna ynglingar, som nu skola upphemta desamma, samt den för hvarje tänkande uppenbara omöjligheten för svenska nationen att, på det sätt våra bästa intellektuella krafter nu användas, vetenskap, litteratur, administration och potisk utveckling hålla steg med andra civilierade stater, allt manar oss att icke längre ördröja förläggandet till rikets första stad af rikets förnämsta bildningsanstalt. Det är också min fullkomliga öfvertygelse att en sådan förflyttning förr eller sednare kommer att verkställas; men det är hos oss icke vanligt att i tid göra hvad som bör ske. Sedan det onda stigit till sin höjd, ellerman, för att undslippa vidtagandet ef allvarliga botemedel, på palliativkurer förslösat ofantliga summor, skall man slutligen i detta fall, såsom i andra, tillgripa det så länge undanskjutna hjelpmedlet; men tilldess har man god tid. Vi måste först ännu offra en eller annan half million på nya byggnadsföretag i Upsala, samt i vetenskap och allmän bildning komma ännu några flera decennier tillbaka för våra grannar och andra nationer, som insett att en institution, som bör vara en på samma gång bevarande och produktiv centralverkstad för nationens andliga bildning, bör hafva sitt säte i landets hjerta och medelpunkt. Men under det vi vänta, under det: allmänna öfvertygelse.1 går den långsamma och — kostsamma mognad till mötes, sömerfordras för att spränga vånans och fördomarnes berg, må vi dock: åtminstone; göra något för att minska den nationalförlust,, som härigenom drabbar ett fäderteständ, värdt att vårdas af ömmare händer! K Blandde undervisnihgsämnen; som tillhöra universiteterna, äro tvenne — medicin och lagfarenhet — af den natur, att de icke utan erfarenhetensseller praktikens stöd kunna med framgåtiginhemtas. Men detta samband emellan, teori och praxis saknas vid de medicinska: och: juridiska fakulteterna i vårt land, och man har derföre sedan länge, lemnande lagfareriheteri åt sitt öde, hänvisat de ynglingar, somrstudera förstnämnda vetenskap, till det Carolinska institutet och de kliniska inrättningarne i Stockholm, att der inhemta den prakiska delen af kursen, Härunder och i följd af de för all undervisning mera gynnsamma förhållanden, som härflyta af läget i hutvudstaden, har Carolinska institutet efterhand utbildat sig till en utmärkt bildningsanstalt, som både genom sina lärares: antal och duglighet samt materielens rikhaltighet eger ett afgjordt företräde för de bådå universitetsinrättningarne; Då nu den ena af dessa sednare är å närbelägen hufvudstaden, att icke förlängdt fstånd för de studerande kunde utgöra något inder— desto hellre som mera aflägse boende ynglingar företrädesvis begagna sjökommunikationer och dertöre, äfven om de komma från norra Sverge, vanligen först anlända till Stockholm, innan de komma till Upsala — le man i ett annat land icke tvekat att örlägga den i grannstaden befintliga medicinska fakulteten till hufvudstaden.. Man skulle så mycke? mindre ha dröjt: härmed; som:derigenom åtminstont vunnits en början till den örflyttning af hela Upsala universitet, som för år nationella kulturs: befrämjande och upprätthållandet af Sverges anseende på intellizensens område är oundgängligen nödvänligt. Men nationalandan:i Sverge är alltför vag för att kunna genomdrifva något; som önet motstånd uti individuel beqvämlighet eller fördel. Det är icke ovanligt äfven i anIra länder att enskilta intressen motsätta sig det allmännas; men våra förhållanden förete den väsendtliga och för Sverge olyckliga skilnad, att det här är det enskilta, som. ur denna strid plägar utgå med seger, och att, om motsatsen någon gång inträffar, det måste ske efep) gigantiska : ansträngningar och. efter eh serhörd förlust af tid och penningar. Sedan man icke längre kunnat bestrida medicinska rakultetens i Upsala förflyttning: på den -grund,: tt icke en-lika god undervisning i denna vetenskap kunde i Stockholm meddelasyhar det varit nog att i ett-grumligt och ändlöst ordsvammel framhålla den s. k. universitetsdens förnämsta fordringar, för att ända till ednaste tiden förhindra vederbörande utskott ch rikets ständer att äska en sådan förflyttning; och när man omsider börjat frukta att (ven detta skenskäl ej längeskall hålla stånd, jär man instinktmessigt känner att denna förträfliga universitetside i allt fall snart komme att i hufvudstaden realiseras; då: tror man sig, såsom reservanten inom medicinska; komiten, Kunna ännu någon tid. få den gamla splittringen af våra medicinskt-vetenskapliga: ressurser bibehållen; genom: ordandet om den skada, som, under öfvergångsperioden. skulle drabba n medicinska undervisningen, ja jag tror il hela den svenska bildningen; ty man ir icke njugg om ord, när det gäller ett så ömmande intresse. — Det var på samma sätt