Aftonbladet – 7 december 1859, sida 3

numera hafva fått ytterligare skäl att hemställa, att samma profession ånyo måtte ledigförklaras. Professor Nybleus anförde: I sitt till konsistorium ingifna förberedande yttrande har filosofiska fakulteten förklarat sig icke kunna såsom kompetent till den lediga grekiska professionen erkänna någon ibland dem, hvilka dertill anmält sig såsom sökande. För min del kan jag ej annat än instämma i denna fa-1. kultetens inkompetensförklaring, så vidt nemligen den rörer magister Janzon, rektor Ahlander och adjunkterna Brag och Lysander, om hvilka väl ingen torde kunna påstå, att de på ett nöjaktigt sätt styrkt sin kompetens till den ifrågavarande tjensten; men hvad i: deremot adjunkten Linder beträffar, så finner jag mig omöjligen kunna biträda den mening, vid hvilken flertalet af filosofiska fakultetens ledamöter har stannat. Enligt K. M:ts nu gällande statuter för universiteterna är hvarje ordinarie adjunk vid akademien skyldio och förpligtad att, i händelse sådant behöfves, förestå och bestrida de vetenskapliga lärareåligganden, hvilka tillhöra professorn i hans läroämne. Af detta stadgande är klart, att i enlighet med statuterna, måste hvarje adjunkt anses kompetent till erhållande af en professorsplats i det ämne, hvari han ir lärare, såframt han icke efter sin utnämning till adjunkt skulle hafva på ett eller annat sätt förverkat rättigheten dertill; i annat fall skulle statuternå med adjunktsembetet förenat skyldigheten. att fun-j. gera såsom professor, utan att på samma gång med mbetets innehafvande förutsätta den till skyldighetens uppfyllande erforderliga skickligheten, hvilket påtagligen är orimligt. För att således adjunkten Linder skall kunna förklaras inkompetent tiil den sökta tjensten och detta icke blott relativt eller i jemförelse med andra och kligare, utan absolut och utan all jemförelse, erfordras ett otvetydigt ådazaläggande af att ban antingen i sin verksamhet såsom lärare vid Upsala uniersitet, eller ock ide skrifter han utgifvit, visat prof på positiv oskicklighet i sitt ämne och följaktligen röjt sig vara ovärdig den plats, hvilken han för närvarande innehar. Hvad då först beträffar adjunkten Linders verksamhet såsom lärare, så har denna förvärfvat honom icke blott ett fördelaktigt vitsord från consistorium academicum i Upsala, utan äfven ett allmänt anseende vid hela universitetet; och synes alitså deraf icse kunna hemtas någon anledning till påståendet om hans oskicklighet i sitt ämne. Lika litet torde någon anledning till ett sådant påstående kunna ligga i de skrifter, hvilka adjunkten Linder utgifvit före sin ansäkning vid härvarande universitet, enär dessa skrifter från mer än en sakkunnig avktreritet blifvit föremål för aktningsfull uppmärksamhet och fördelaktiga omdömen. Det återstår således att undersöka, huruvida något hinder för erkännandet af. adjunkten Linders kompetens möjligen skulle förefinnas i beskaffenheten af den profafhandling och de profföreläsningar, med hvilka han ytterligare velat styrka och bevisa sin duglighet och skicklighet till den grekiska professionen. För att nu den ifrågavarande handlingen skulle kunna gälla såsom ett dylikt hinder, eller rätteligt blifva att betrakta icke såsom ett plus, utan såsom ett minus i Linders vetenskapliga och lärda meriter, bör den bevis:igen innehålla icke blott enskilta misstag, utan också i allmänhet eller i det hela vara fullkomligen underhaltig. Visserligen har prof Ek, vid hvars sakkännedom och oväld flertalet af filosofiska fakultetens ledamöter tryggat sig, förklarat att Linder skulle varit mindre lycklig redan i valet af ämne för sin afhandling, och derjemte sökt visa, att han vid dess behandiing gjort sig skyldig till flerfaldiga misstag. Men att den första af dessa anmärkningar, eller den som rörer valet af ämne, varit fullkomligt obefogad, det har adjunkten Linder på ett öfvertygande sätt ådagalagt i den antikritik, hvarmed han offentligen har bemött prof. Eks i fakulteten anstälda granskning af hans arbete; och de läsare torde i sanning icke vara få, hvilka i likhet med mig, när de närmare skärskåda prof. Eks i fråga om Linders ämne förda resonnementer, äfvensom hans dervid gjorda faktiska uppgifter, känna hos sig uppstå ett och annat tvifvel äfven på professorns verkliga förmå za att fälla utslaget öfver värdet eller ovärdet åf sjelfva den behandling, hvilken sökanden egnat sitt ämne. Vare det emellertid långt ifrån mig att i afseende på de filologiska detaljfrågorna vilja uppträda såsom någon slags skiljedomare emellan adjunkten Linder och professor Ek — hvilken sednare vid detta tillfälle, då han är invecklad i en litterär strid med den förre, kan kallas part; jag är ej i besittning af tillräcklig specialkunskap i ämnet för att kunna åtaga mig en sädan roll. . Men äfven om man antager, att prof. Ek verkligen skulle hafva rätt i en del af de ar märkningar, hvilka kan framställt emot Linders afhandling, och detta har man utan tv fvel skäl att göra, så torde det dock icke dermed vara fullkomligen a.gjordt, att afhandlingen är i det hela misslyckad och snarare skulle tala till sinförfattares nackdel än till hans förtjenst. Med rätta har den för sin billighet och samvetsgranna omsigt så utmärkte prof. Svedelius i afseende derpå anmärkt i sitt till filosofiska fakultetens protokoll afgifna yttrande, vatt det inträffar äfven med de utmärktaste författares skrifter, att den lärda kritiken i dem upptäcker misstag. Att nu de verkliga och icke blott påstådda misstag, till hvilka adjunkten Linder gjort sig skyldig, icke äro af den svåra och genomgripande art, att de skulle betaga hans afhandling ett sannskyldigt vetenskapligt värde och förvandla den till ett minus i hans ärda meriter, det auser jag mig kunna sluta deraf, att den ifrågavarande afhandlingen, enligt hvad jag med fullkomlig: visshet känner, blifvit ganska firdelaktigt bedömd af en filolog, på hvars oväld man lika åfängt skall söka kasta någon skugga, som det är möjligt att draga hans sakkännedom i tvifvel. Denne filolog är prof. Spongberg i Upsala. Vänder jag mig nu ändtligen till frågan om Linders försvar af sin afhandling och en af hans profföreläsningar, af hvilka sednare jag icke var i tillfälle att åhöra mer än den ena, eller den, som handlade om ett af filosofiska fakulteten uppgifvet ämne, så vore det, efter mitt omdöme, högligen orättvist att förneka, det Linder dervid ådagalade både sakkännedom och talang Väl har det blifvit anmärkt emot berörde föreläsning, att den icke innehölle någo ting synnerligen nytt eller originelt; men — kunde mar med fog härpå svara — utom det att det uppgifna ämnet i sig sjelft var sådant, att det ebjöd blott ett ganska begrinsadt fält för 4dagaläggandet af vetenskaplig originalitet, så skulle säkerligen de akademiska föreläsningarnes antal blifva mycket reduceradt, i händelse endast de föreläsningar skulle anses svara mot sitt ändamål, hvilka innebölle någonting nyti och ditintills oerhördt. Drager jag slutföljden af hvad jag i fråga om adjunkten Linder har anfört, så är det klart, att jag för min del icke kan finna något fullgiltigt skäl till bestridande af hans kompetens till den sökta tjensten; och uppför jag i följd häraf honom, adjunkten Linder, meo voto, på det underdåniga förslaget til återbesättande af den lediga grekiska professionen. (Forts, följer.) Fa AU UT Ur RS KR kr RR RR RR DR FEET 3 K t LEA PRV Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af en i Aftonbladet n:r 278. den 30 November, införd artikel: INågra örskningsmål på det juridiska områdetn, anhålles,om plats för följande: Ehuru det visat sig att ganska många af dem, som subskriberat å justitierådet Backmans lagsamling, icke fullgjort sin förbindelse att ordentligt uttaga fortsättningen af detta erkändt förträffliga lagverk; och ehuru