Aftonbladet – 7 december 1859, sida 3

TEL FIS UTE EEE LERA SAMER EO g DUM BULRUGA OCJUTATE Linder öfverensstämmande kunna anse både kompetent och ojäfvig. Intilldess ett sådant bedömande af kompetent myndighet egt rum, torde det ursäktas om jag och — jag vågar påstå det utan fruktan att blifva jäfvad — pluraliteten af lärarne vid det universitet, -jag här som riksdagsman representerar, fortfarande anse professor Ek hafva egt både vilja och förmåga att rättvist bedöma adjunkt Linders profafhandling. Stockholm d. 29 Nov. 1359. J. M. Agardh. Transumt af protokollet, hållet i consistorium majus i Lund den 1 Oktober 1859. Professor Ljunggren: Adjunkterna Brag och Lysander, lektor Ahlander och magister Janzon hafva af filosofiska fakulteten enhälligt blifvit inkompetenta förklarade; och instämmer jag deri på de af fakulteten anförda skäl. Hvad åter angår adjunkten Linder, så hafva om honom meningarne varit delade. Professorn och ordensledamoten Ek har dock dels genom sitt yttrande till fakultetens protokoll, dels genom en särskilt utgifven broschyr visat, att halten af Linders här utgifna och försvarade profafhandling är af temligen tvetydig art. Men då jag icke tilltror mig att afgöra, huruvida verkligen de emot dem framstälda anmärkningar äro till den grad graverande, att-de skulle beröfva afhandlingen all förtjenst och derjemte förringa värdet af förut i ämnet utgifna, fördelaktigt bedömda arbeten samt en väl vitsordad akademisk lärareverksamhet; så dristar jag mig icke att ensamt på den stödja en mkompetensförklaring, utan får jag för min del förklara adjunkten Linder kompetent till den sökta tjensten. Då likväl i detta fall kompetens är liktydigt med förord till tjenstens erhållande, emedan adjunkten Linder är: den ende kompetente sökande, och då ovedersögligen professor Eks anmärkningar ställt denna kompetens i ett tvifvelaktigt ljus, så — ehuru jag på grund af min kompetensförklaring måste uppföra adjunkten Linder på förslag till den ledigförklarade professionen — kan jag dock icke underlåta att framställa önskvärdheten deraf, att den ifrågavarande professionen blefve ånyo till ansökan ledig förklarad, särdeles som derigenom tillfälle skulle kunna beredas adjunkten Linder att på ett lyckligare och mindre tvifvelaktigt sätt ådagalägga sin lämpligbet till den sökta platsen. Professor Ask förklarade, att professorn, på grund af filosofiska fakultetens i frågan afgifna kompetensbetänkande, icke fann någon af de anmälde sökanderna hafva styrkt sin kompetens till lediga grekiska professionen samt ansåg således, att denna borde ånyo ledig förklaras. Professor Flensburg yttrade: Af de sökande till gre kiska professionen vid härvarande universitet anser jag adjunkten Brag och lektor Ahlander inkompetenta, då de icke på något sätt styrkt sin lämplighet för det lediga embetet. Icke beller anser jag mig böra fästa något afseende på adjunkten Lysanders ansökan, helst han sjelf frånträdt densamma; och hvad vidare beträffar magister Janzon, så har han visserligen en gång förklarats kompetent till grekisk adjunktur, men dels är, såsom redan förut. blifvit anmärkt, detta icke alldeles detsamma som kompetens till profession i samma vetenskap, dels har ock, sedan denna kompetensförklaring afgafs, en ganska lång tid förflutit, under hvilken magister Jan2on icke på något sätt styrkt, att han fortsatt sina studier af den grekiska filologien. Då jag icke kan tillerkänna hans egna försäkringar i detta hänseende någon objektiv giltighet, så nödgas jag förklara äfven honom inkompetent. Återstår således endast adjunkten Linder, som både genom äldre arbeten inom den grekiska litteraturens område och särskilt genom en här för icke längeseden utgifven afhandling sökt styrka sin duglighet för det lediga embetet. Den sistnämnda afbandlingen har ett mycket specielt ämne till föremål, och jag saknar helt och hållet de kunskaper, som erfordras för att öfver afhandlingens värde kunna bilda mig ett någorlunda tvifvelfritt omdöme. Men då jag med anledning deraf finner mig hänvisad till den mening, som af sakkunniga personer allaredan blifvit uttalad, så uppkommer derigenom en svårighet, att filosofiska fakultetens begge filologer stannat i omdömen, som åro hvarandra helt och hållet motsatta. Det ena af dessa är af mera allmän art och får sin hufvudsakliga styrka af några utländska tidskrifter, i hyilka förmånliga ord blifvit fällda öfver adjunkten Linders litterära tillgöranden, Huru stort värde maa än må tillägga dylika utlåtanden, så är det dock väl icke alldeles omöjligt, att de kunna vara föranledda af en artig skrifvelse från vederbörande författare, och att en godmodig utländsk litteratör kunnat anse sig förbunden, att besvara den ena artigheten med den andra. Jag kan derföre icke tillerkänna den lika värde med de omdömen, som, behörigen motiverade, afgifvits under erinran om embetsedens vigt oeh helgd. Ett dylikt i detalj utfördt och begrundadt omdöme är uttaladt af filosofiska fakultetens dekanus, som redan förpt såsom opponent vid disputationstillfället, granskat adjunkten Linders afhandling. På de gjorda anmärkningarne har adjunkten Linder svarat, hvilket åter föranledt en replik af professor Ek. Ehuru i saken oinvigd, tror jag mig dock af denna litterära skriftvexling kunna finna, att adjunkten Linders afhandling icke vittnar om all den noghet och sorgföllighet, som man af dess författare haft goda skäl att fordra, och jag tror mig derföre handla i adjunkten Linders eget rätt förstådda intresse, när jag, i likhet med flertalet äf filosofiska fakultetens ledamöter, yrkar, att den grekiska professionen ånyo anslås ledig, på det att tillfälle må gifvas både för adjunkten Linder och andra sökande, att behörigen styrka sin kompetens. För att lämpligen mildra det omdöme jag uttalat, dristar jag väl icke instämma i prof. Fornbergs utlåtande, enligt hvilket adjunkten Linders försvar för sin. afhandling säges bevisa mer än som kan sägas om mårga af fakulteten fordom med högt loford vitsordade specimina. Men väl dristar jag erinra derom, att, på grind af den olikhet, som menniska och domare emellan måste bestå, den litterära kritikens fordringar icke alltid äro sig lika. Det har visserligen för adjunkten Linder icke varit fördelaktigt, att hans afhandling blifvit underkastad denna sorgfälliga och, om man så vill, hvassa kritik, som bemärkt och mycket skoningslöst framhållit äfven dess minsta brister. Och:vågar jag för min enskilta del uttala den öfvertygelsen, att om alla vid härvarande universitet utgifna professorsprof med samma stränghet blifvit ranskade, så skulle långt flera af dem blifvit förkastade, är som nu varit fallet. Professor fVahlgren förmälde: I öfverensståmmelse med mitt till filosofiska fakultetens protokoll afgifna otlåtande rörande sökandernas till ledigvarande grekiska professionen kompetens, uppför jag å förslaget