Den Linderska befordringsfrågan. Till Redaktionen af Aftonbladet! Om plats i nästa tidning för nedanstående rader vågar jag vördsamt anhålla: I gårdagens Aftonblad förekommer ett temligen kränkande utfall emot 3:ne ledamöter af consistorium academicum i Lund, i och för deras utlåtanden i den såkallade Linderska befordringsfrågan hvaribland jag råkar vara den ene. Då denna famösa, befordringsfråga, såsom korrespondenten behagar benämna den, utgjort themat till såväl några af redaktionens egna artiklar som till flera af Upsalakorrespondentens föregående skrifvelser, anhåller jag att redaktionen i Aftonbladet fullständigt ville intaga hosföljande, i consistorium academicum vid förslagstillfället förda omröstningsprotokoll. Det synes mig nemligen icke vara fullkomligt rent spel att anfalla personer i en tidning, som läses af 20,000, och för anfallets behörighet hänvisa till en annan, som kanske icke är tillgänglig för 200 bland de 20,000. Hvad beträffar sjelfva det vetenskapliga spörsmålet emellan professor Ek coch adjunkt Linder, som; för ett rättvist bedömande af de så högt klandrade utlåtanderna är hufvudsak, så torde en oväldig lösning af detta icke vara att påräkna inom Sverge. Men jag är övertygad att min ärade vän och embetsbroder, professor Ek, icke skall undandraga sig den visserligen icke ringa mödan att på latin öfversätta sin granskning af adjunkt Linders profafhandling och låta underställa dess bedömande af den utlandets vetenskapliga myndighet, som han och adjunkt Linder öfverensstämmande kunna anse både kompetent och ojäfvig. Intill dess ett sådant bedömande af kompetent myndighet egt rum, torde det ursäktas om jag och — jag vågar påstå det utan fruktan att blifva jäfvad — pluraliteten af lärarne vid det universitet, -jag här som riksdagsman representerar, fortfarande anse professor Ek hafva egt både vilja och förmåga att rättvist bedöma adjunkt Linders profafhandling. Stockholm d. 29 Nov. 1359. J. M. Agardh.