Aftonbladet – 6 december 1859, sida 2

Rn nen nn nn nn nn nn kappan, jag är jurist och för ögonblicket litet soldat, men vi träffas i samma läger..... Beauvallet gjorde med handen en artig åtbörd mot abben; denne lyfte med salvelse på sin bredskyggiga svarta hatt. Abbå Luigi är, som jag, frivillig vid Hs M:t kung Victor Emanuels här. Han är der som själasörjare, som andlig läkare, som tröstare för de döende på slagfältet och för de sårade på lasaretterna. Också en vacker mission, en ädel, en ansvarsfull, en oegennyttig I Zvaven upprepade sin artiga gest med handen, men derunder fästande på presten ett par ögon af ett lodjur. Luigi, som tycktes ganska bra förstå hvad hans vän yttrade på franska, tog ånyo till sin slokiga hatt. Sitt ner, monsieur labbe! sade Beauvallet. Drick ett glas med oss! Om förlåtelsel svarade Luigi på temligen god franska; jag dricker intet. Hvaba, intet? I krig som i krig! Rödt vin, ga ne monti å la teti; vino rouge-i... rouge-o, rouginetto lh Jag förstår, men — som sagdt — jag dricker aldrig vin. Diable! aldrig? Men detta är en alldeles speciel anledning. Vi ha redan druckit två gånger för mr Jonnez, er väns, älskarinnag Alla goda ting äro tre. Se der är ett glas J Tillåt att jag fyller det! Abben kom härvid till att h sta litet, slog derefter ner sina ögon, lutade hufvudet litet på sned, lyftade båda händerna uppåt, liksom till välsignelse, lade dem derpå, hängande som ett par pudeltassar, i kors öfver hvarandra framför bröstet och yttrade: Min vän tillåter utan tvifvel att jag endast i mina tysta tankar deltager i denna skål; icke sannt, Paolo? . . Utan tvifvel; hvar och en har sin frihet för sig. (Forts. ;