Aftonbladet – 5 december 1859, sida 3

i tullen blifvit7minskad, derigenom lidit något afbräck. Försin del trodde talaren, på grund af hvad han kunnat derominhemta, att detta icke vore förhållandet. . Hr G. Montgomery vitsordade en annan talares uppgift om den oerhörda kaffedrickvingen i Norrland och Lappmarkerna; ville derför nu hög tull på kaffet, eller också konsumtionsskatt på den, som dricker det. Hr Printzensköld menade, att om smuggling icke kan med nuvarande tullbevakning förebyggas, så vore ingenting enklare än att förstärka densamma. Han hoppades att frihandelssystemet nu nått sin kulmination, samt att det snart skall lemna rum för sundare åsigter i tullagstiftningen. Motionären upptog till besvarande hr Cederschiölds påstående att han skulle försvara bränvinet på kaffetsibekostnad. Är bränvinet ett födoämne, så ville han medgifva att också kaffet är det. Hr G. Cederschiöld bad att få fästa ståndets uppmärksamhet på tvenne nya upptäckter, som blifvit gjorda, nemligen af br Oxzehufvud att ingen fattigdom finnes i kojorba, och af hr Printzensköld att 1urendrejerier kunna förekommas derigenom att tulldirektören reqvirerar merå manskap. Ville dock bedja den sednare upplysa, hvarifrån han trodde att tulldirektören skulie få folk tillräckligt för att kunna bevaka nära våra 300 mil vidsträckta gränser. Trodde för sin del; att hela Sverges befolkning icke dertill skulle förslå. Sedan hr Printzensköld besvarat denna interpellation med att förklara, det en förstärkning väl kunde låta tänka sig, utan att man behöfde ställa man vid man hela tullgränsen utefter, remitterades motionen till bevillningsutskottet. Friherre Posses motion om sabbatens helighållande bekämpades af friherre Creutz, hvilken ville att detta skulle vara fritt och icke af lag bundet, samt trodde att strängare lagstadganden än de nu gällande skulle åstadkomma en allmän missbelåtenhet i landet. Den afstyrktes äfven af friherre RB. Cederströw, som uti motionärens motiver endast såg spåren af en uppskrämd inbillning. Ansåg isynnerhet. den arbetande klassen väl behöfva om söndagarne komma ut från sina osunda verkstäder och få njuta af uppfriskande och oskyldiga nöjen, samt trodde att jernvägars och och posters hämmande vore alltför farligt för dem allmänna rörelsen och den fortgående utvecklingen i vårt land. j i Grefve Liljencrantz förordade motionen i ett längre anförande, hvaruti han beklagade det religiösa upplösningstillstånd, som utmärker vår tid, och hvilket talaren, med stöd af verldshistoriens lärdomar, ansåg förebåda stora olyckor och mycket elände. Ingen vill mera lyda, alla vilja befalla; allt välde afskys på I det högsta, medån man glömmer att vår Herre icke gifvit någon makt och rättighet, utan motsvarande skyldigheter. Talaren önskade att ridderskapet och adeln ville gifva de andra stånden ett värdigt föredöme uti att helighålla sabbaten, ty det sätt, hvarpå detta sker, är gradmätaren för ett folks sedliga värde. Efter upprepade rop på proposition remitterades motionen till ekonomiutskottet. Derpå företogs till behandling hr G. Montgomerys motion om upphäfvande af krigsakademien på Carlberg, och i sammanhang dermed om ordnande af den militära undervisningen i landet. Motionen afstyrktes af hr Printzenskjöld, som till stöd för sin åsigt omtalade, att tvenne af hans söner blifvit vid Carlberg utmärkt väl bildade till militärer. Ansåg det vara af högsta vigt för vårt sjelfbestånd och vår ära att krigsakademien bibehålles, och att den nu indragna första klassen åter öppnas, så att man slipper skicka ynglingarne först till elementärläroverken, för att sedan få in dem vid Carlberg. Deremot förordades motionen af lKirr Adelborg, G Cedersköld och G.: M. Stjernsvärd samt frih. Creutz. Den förste talaren ville att Carlberg skulle förän dras i enlighet med tidens fordringar, och kunde icke förstå, hvarför man alltid är så ömtålig då detta ämne bringas å bane. Isynnerhet borde sjökadetterna skiljas derifrån och förläggas till Carlskrona eller till Skeppsholmen, der praktisk öfning kunde vinnas. Talaren ville deremot icke att de båda låroverken vid Carlberg och Marieberg skulle förenas, utan föreslog, att afgångsexamen från Carlberg skulle gälla som intagningsexamen på Maridkerg. Guvernören på Carlberg, öfverste Thulstrup, besvarade i ett längre anförande de gjorda anmärkningarne och underkastade motionen en genomgående granskning, och sedan en ganska het ordstrid utkämpats mellän motionären Och hr Printzensköld, hvarvid den förre påminte om att Sverge egt sina största härförare innan Carlberg fanns, nemligen under 30åriga kriget, och dessutom yttrade sin förvåning öfver att lir P. ville uppträda som militär-lagstiftare, — och den sednare ansett motionen vara foster af ett opåkalladt reformbegär, remitterades den slutligen, efter mycket talande å ömse sidor, till ekonomiutskottet. : i Sedan några andra motioner remitterats utan diskussion, åtskildes ståndet omkring klockan half 12 på natten. : Borgareståndet. Diskussionew rörande hr Schwans motion om jernvägsanslaget och sättet för medels upplånanrde fortsattes med mycken liflighet, hvarvid såsom talare uppträdde hrr Rudling, Wahlbom, Ridderstad, Staaff, Berger, Schwan, Ditzinger, Lallerstedt, Hjerta och Rydin. Derefter förekom hr Hjertas motion om kungsladugårdars och boställens försäljning. Hrr Schenström och Staaff talade emot, hr Lallerstedt deremot för motionen. Hr Bomans motion om beskattning på hundar föranledde hr Schenström att yrka, det alla slags hundar skulle beskattas, och ansåge han 3 rdr för litet, en specie deremot lagom. Hr Werns motion om rättighet för judarne till bosättning och fastighetsköp på landet föranledde någon diskussion, hvarvid hr Lallerstedt yrkade att judarne jemväl måtte få bekläda alla slags embeten, der ej religionen ovilkorligen lade hinder i vägen, samt kunna välja och väljas till riksdagsmän, med ett ord deras fullkomliga emancipation. Hr Rehnström ock yrkade detta. Hrr Lover och Boman instämde i motionen. Hr Wallenbergs motion, om månufakturoch ulldiskonternas indragning, biträddes af hr Hjerta, ogillades deremot af hrr Rydin och Ekelund. Hr Hjertas motion, om förändring i telegrafportot, bestriddes af hr Lallerstedt, som förordade bibehållandet af det uniforma portot. Talaren hade sig nemligen bekant, att de två första månaderna, Juli och Augusti, detta år, sedan det uniforma portot blifvit infördt, lemnat betydligt större inkomster än samma månader nästförflutna år. Vore medelportot 2 rdr för högt, kunde det ju framdeles nedsättas, om man såge att verket bure sig. Önskade ingen återgång. Flera andra motioner remitterades utan någon diskussion. RA a ts At OM PA bn DR böt Fm Ret JA fe SSA PV mm Ät AA PV N AR FR ot ie Bondeståndet. I lördagens eftermiddagsplenum fortsattes remitteringen af inlemnade motioner, likväl utan att hinna afslutas. Bland dem, som remitterades, var det hufvudsakligen två, som väckte någon större meningsskiljaktighet, nemligen en af Malmin, att hypoteks sa st RR