Aftonbladet – 5 december 1859, sida 3

flera hustrur, och som tidens tendens tyckes luta åt mormonismen (skratt och bravorop), så borde man undvika att öppna portarne för den, Sedan friherre I Creutz förklarat sig icke kunna begripa hvad hans motion hade med mormonismen att göra, och hvarföre denna antydning helsats med ståndets bravorop, remitterades motionen till lagutskottet. Frib, Paykulls motion, angående inredande af en våning i Upsala slott åt den kungliga familjen, afstyrktes af hr Stjernsvärd som tyckte att första hufvudtiteln vore tillräckligt försedd ändå, och fruktade att vi på detta sätt skulle kunna få en konungabo ning i hvar småstad, så mycket öfverflödigare som värdiga bostäder alltid stå de höga personerna till buds. Herr Printzensköld tillstyrkte motionen, emedan han sjelf aldrig tyckt om att -bo inhyses, och emedan han ansåg det vara under svenska folkets värdighet att neka sin konungafamilj denna lillå uppmärksamhet. Sedan hr Stjernsvärd erinrat om att Upsala slott för närvarande är häkte, och motionären besvarat detta med att anse en konungaboning mycket väl kunna finnas i ena ändan af slottet, fast det finns ett häkte i den andfa, samt vidare genom att framhålla anslagen till Wadstena och Kalmar slott, remitterades motionen till statsutskottet. Hrr Björnstjernas wotion om förhöjningar i tulltaxan för åtskilliga artiklar framkallade en längre debatt, hvilken öppnades af generaltulldirektören hr Fåhreus med ett längre anförande, uti hviket han meddelade en jemförelse mellan Sverges, Danmarks Norges och Tyska förbundets tulltaxor och af hvilken jemförelse det visade sig, att de svenska tullsatserna på nästan alla artiklar vore högre än i nämnde stater, och att flera vigtiga artiklar droge hos oss en ofantligt mycket högre tull. Hrr Fåhreus bekämpade således motionen och hoppades attständerna skulle fortgå på den öppnade frihandelsbanan: den enda artikel på hvilken han skulle önska en något förhöjd tull, vore tobak, emedan den kan anses som endast öfverflödsartikel. Frih. Sprengtporten tackade hr Fåhreus för hans sakrika upplysningar, och anhöll att hr F. till bevillningsutskottet måtte öfverlemna en tabell, uti hvilken redogjordes för det sätt, hvarpå våra förnämsta exportartiklar behandlas i andra länder. Motionären försvarade sin åsigt och ville isynnerhet hafva någon tull å kaffe och socker, emedan inporten af dessa artiklar slukar värdet af nästan hela I vår jernexport. Han understöddes deiuti af hr Printzensköld, som ville att bevillningsutskottet genom restriktifva författningar måtte mota den import af lyxartiklar, som nu eger rum. Mot motionen uppträdde åter herr G. Cederschiöld och grefve af Ugglas. Herr Cederschiöld ansåg motionären egentligen hafva dragit i härnad mot kaffet, hån hade sagt att brännvinet blifvit remplaceradt derutaf,— och om detta vore fallet, så ville talaren föreslå, att kaffetullen ännu mera måtte nedsättas, ty nog är det bättre att folket dricker kaffe än att det super brännvin. Trodde dock att den fattige icke har råd att låta kaffet blifva nägot egentligt surrogåt för brännvinet, Herr Ozehufvud uppstod i anledning af detta yttrande och påstod att ingen fattigdom finnes, ty i hvarje koja i hela landet drickes kaffe från morgon till qväll, och detta drickande förtär folkets hela arbetsförtjenst likasom äfven provincialläkarnes berättelser gåfve vid handen, att det verkar ofördelaktigt 1 fysiski hänseende. Förordade metionen på det högsta. Grefve af Ugglas ville ej nu inlåta sig på den frågan, huruvida det vore möjligt att genom lagstiftning reglera konsumtionen i ländet, men ansåg sig böra erinra, att om man vid beräkningar af importen i landet ville framlägga sifferuppgifter från olika tid punkter, på sätt hr Björnstjerna på f. m. hade gjort, så måste man gå tillväga med mycken varsamhet och icke förbise sådana omständigheter, som med de omhandlade förhållandena stå i oskiljaktigt samband. Såsom bevis huru vigtigt detta var, ville talaren endast fästa sig vid två bland de af hr Björnstjerna omförmälda artiklar, nemligen smör och ylleväfnader. Hr B. hadet. ex. sagt, att införseln af smör betydligt stigit från det år han valt till jemförelse och tills nu. Ginge man likväl ännu några år längre tillbaka, medan ännu handeln med Finland var fri, så skulle man finna, att införseln af smör var Vida större än nu; men med upphäfvandet af handelstraktaten med Ryssland försvann denna införsel helt och hållet, nemligen i tabellerna! Deremot inträffade alldeles samtidigt en stark tillförsel af smör från Haparanda, om hvilken tullverkets importtabeller naturligtvis icke ha någonting att förmäla, men hvars ursprung ieke är för någon obekant. Dessa förhållanden vittna tillräckligt huru föga sifferuppgifterna äro att bygga på i afseende på denna artikel. Hvad åter vidkommer artikeln yllevaror, så, om man i,afseende å den ginge något längre tillbaka än hr B. gjort, skulle man finna, att alldeles ingen import egt rum, ty dessa varor voro då absolut förbjudna till införsel. Men det var likväl just under denna tid som en ledamot af riddarhuset, grefve Löwenhjelm, vid ett tillfälle anställde en approximativ beräkning öfver den qvantitet kläden, som ovilkorligen måste efter den allra lägsta uppskattning, inom landet årligen förbrukas; och då man jemförde den erhållna siffran med uppgifterna öfver de inhemska fabrikernas tillverkningar, så befatins det, att en millon alnar fattades. På hvad sätt bristen blifvit fylld var icke svårt att utgissa. Det skulle kunna visas, att förhållandet varit all: deles enabanda med många andra bland de af hr Björnstjerna uppgifna artiklar, hvilkas införsel förmenats ha i så fruktansvärd grad stigit, och det resultat, hvartill man i sjelfva verket torde komma af jemförelser, sådana som hr B:s, lärer i många fall vara, icke att en större qvantitet än förr blifvit införd, men att en större qvantitet blifvit förtullad, med andra ord, att den lofliga införseln stigit, men att smugglingen minskats; Jemförelser af detta slag torde derföre endast då hafva något egentligt värde, när tariffen under en längre följd af år varit oförändrad. Talaren vore för sin del af den äsigt, att så länge det hos oss är möjligt, att utan betänkande använda krediten för tillfredsställandet af njutningslystnaden, skall man förgäfves sträfva att bota det kräftsår,) hvars tillvaro talaren ingalunda ville bestrida. Det måste botas, icke genom tull-lagstiftningen, utan genom kreditlagarne; ty så länge dessa förblifva sådana som de för närvarande äro, så hjelpte ingalunda några öre mer i tull på en och annan vara. Förhållandet med importen under olika år bevisade för öfrigt, att dess belopp ej beror af tulltäxan, utan betingas af helt andra förhållanden. Talaren betygade sin tacksamhet mot hr Fåhrzus, för de värderika upplysningar denne hade lemnat, och han ansåg sig, med afseende på de yttranden, som försports med afseende på angelägenheten att skydda den inhemska industrien, böra fästa uppmärksamheten derpå, att i borgareståndet, der man väl finge anse, att industrien skall hafva sina egentliga väktare, ingen enda motion blifvit väckt om förhöjda tullsatser. Önskligt vore också, om bevillningsutskottet ville utreda och upplysa, om den tillökning i importen, som egt rum och öfver hvilken man så inycket oroar sig, hufvudsakligen utgjorts af lyxartiklar, eller tilläfventyrs af råvaror för våra fabriker. Skulle det befinnas, att tillökningen i import egt rum för att mota våra fabriker, trodde talaren att protektionisterna väl icke skulle önska nedtvinga deras verksamhet genom tullsatser, som drabba råvarorna. Det vore äfven intressant att få veta om de näringar, å hvilkas tillverkningar AREALER