Aftonbladet – 3 december 1859, sida 3

Om kristendomsundervisning i folkskolan och vid elementarläroverken. (Motion af friherre Creutz.) Det gifves ej något ämne mera värdt lagstiftarens uppmärksamhet än det uppväxande slägtets ändamålsenliga och fruktbringande utveckling; icke något föremål inom samhället. till en sådan grad omslutande samtid och efterverld. Hvad vi känna, hvad vi veta, hvad vi tro, vilja vi ju öfverlåta åt våra barn på ett mera rent, mera klart, mera lefvande och fast sätt, än vi sjelfva förmått tillegna oss detsamma; och hvad i afseende på vår uppfostran blifvit försummadt, vilja vi så gerna till de våras fromma söka efter bästa insigt godtgöra. Det är detta förhållande, som utgör det mest fasta och heliga samband emellan det ena slägtet och det andra, den oomtvistade, sannskyldiga traditionen, en stående, aldrig fullt gäldad skuld, lika förbindande för en hel nation som för hvarje husfader. Ibland de många ämnen, som i ständigt växande antal och omfattning utgöra föremål för undervisningen, så väl i hemmen som i folkskolan och vid elementarläroverken, är ett, som man hos oss med fullt skäl alltid ställt i främsta rummet, kristendomsundervisningen. Att denna vid våra offentliga läroanstalter ingalunda är hvad den bör vara, har man på sednare tider alltmer börjat inse och behjerta. Icke nog med att en olycksalig vana sedan lång tic inrotat sig att gifva åt de unga skalet i stället för kärnan, och genom en andelös utanläsning af ej sällan oriktiga, alltid torra oc! ofruktbara definitioner nära nog bibringa lär jungarne en afsmak för sjelfva det heliga meddeladt i en sådan form; utan man har ock gjort denna vana till en regel och på bjudit densamma till ovilkorlig efterföljd. Hvad kristendomsundervisningen i folkskolan angår. ha tvenne af vårt lands utmärktaste, nu hädangångne män, den snillrike Agardh med med logikens skärpa, den ädle Rudensköld med sin i folkets lif och behof djupt inträngande blick och vägledd af sina rika erfarenheter på den första undervisningens område, bekämpat den nu gällande metoden. Hvad den religiösa undervisningen vid elementarläroverken åter angår,-. har läroverkskomitån i sitt betänkande för en reform i detta hänseende anfört motiver, af hvilka jag utbeder mig ati här få upprepa följande: Liksom kristendomen sjelf är något mera och något högre än ett blott vetande, bör otvifvelaktigt un dervisningen deri åsyfta icke blott minnets och förståndets verksamhet, utan gå ut derpå, att det religiösa sinnet alltmera väckes och det andliga lifvet stärkes. Bönestunderna med bibelläsning och en tjenlig förklaring af det lästa utgöra redan, enligt komitns åsigt, vigtiga momenter i denna undervisning. På de åt denna undervisning anslagna timmar inom skolans första klass har komitån ansett densamma böra begynna med läsning af den bibliska historien, efter ett kortare sammandrag och med muntliga tillägg af läraren. Då någon kännedom af den bibliska historien förutsättes redan vid lärjungens intagande i skolan, så bör hap utan ansträngning kunna hinna att väl gencmgå detta ämne i skolans första och andra klass samt repetera det iden tredje. Samtidigt med bibliska historien börjar den kateketiska undervisningeu. Det är Luthers lilla katekes, hvilken komiterade ansett böra läggas till grund för denna undervisning, och hvilken korta, kärnfulla lärobok man bör kunna fordra att gossen lär sig väl utantill, på det att den sednare undervisningen må hafva en säker grundläggning i fasta och bestämda, i min net fästade ord. Den Svebilisk-Lindblomska förklaringen har komiten deremot icke ansett sig böra upptaga såsom föreskrifven till utlanläsning. Vid öfvervägande af de hinder för en lefsande uppfattning af kristendomens heliga läror, som ofte visat sig uppstå genom utanläsning af en med denna logiska utveckling försedd förklaring, har komiten icke kunnat annat än anse det vara tillräckligt, om Luthers i all dess korthet kärnrika och med bekännelsens fulla kraft allt väsentligt omfattande katekes begagnades såsom stöd för minnet. Sedan en öfversigt af den heliga historien och en sammanfattning af trosläran blifvit i denna första enkla form meddelade, bör, enligt komitens tanke, ungdomen så tidigt som möjligt föras till all kristlig undervisnings urkälla, bibeln. Valda bibelspråk. lämpade efter de delar af katekesen, som böra förklaras, må, såsom början till en sådan bibelkännedomi af ungdomen äfven utantill inläras. Dessa språk, redan i de första klasserna så inhemtade under katekesens läsning, torde mången gång under det för jande af lärjungarnes lefoad kunna blifra för dem er ur minnet framdragen skatt till varning, väglednin eller tröst. Så har komiten ock föreställt sig förhål landet kunna blifva med valda verser ur vår psalm vok, hvilka den metriska formen dessutom torde görs lättfattliga för barnasinnet. Efter en sådan läsning af enskilta valda bibelspråk, som, enligt komi.ns förslag,. skulle sluta med den tredje klassen, borde läsningen af Nya Testamentet vidtaga och fortgå ge nom den öfriga delen af läroverket, först efter den antagna öfversättningen, sedermera i de högsta klasserna på grundspråket, Sedan därjungen sålunda blifvit vand att omedel vart ur sjelfva källan hemta ljus i det kristliga lif sets högsta frågor, skulle slutligen i skolans högste klasser troslärans grundsanningar, systematiskt ord nade, meddelas efter en tjenlig, icke alltför vidlyftig lärobok, som enkelt och klart framställde Evangeliskt Lutherska kyrkans lära i dess positiva innehåll och tillika ständigt hänvisade på Skriften. Såsom en förberedelse till undervisningen i kyrko