Aftonbladet – 3 december 1859, sida 2

skall den bestämdt slå in. Emedan jag nu af naturen är grufligt human, särdeles när ingen motsätter sig mina åsigter, så har jag medgifvit, att tant har eller får rätt, betraktar mig redan såsom valbar, hoppas med säkerhet att vid nästa riksdagsmannaval komma under omröstning och motser med visshet att erhålla minst enhällig kallelse, hvilken jåg också beslutat mottaga, trots min blygsamhet, hvilken tant Augusta påstår skall gå bort, bara valet blir lagståndet. För att i god tid bli hemmastadd i vårt inkrånglade riksdagsmaskineri, äfvensom för att hinna tillegna mig den politiska vältalighetskonsten, har jag med ett tålamod, som jag sjelf. måste kalla beundransvärdi, redan tagit trettio lektioner i den högre. deklamationsoch finansläran kos f. d. utgifvaren af Argus (vi ha dock ej kommit längre än till slutet på första åttondedelen af sjelfva inledningen), och på mellanstunderna har jag tagit svettbad på de respektive riksståndens åhörareläktare, badstugor efter förbättrad finsk modell, dervid endast den svalkande öfversköljningen fattats. På riddarhuset har jag ännu icke kunnat göra någon rik skörd, ty hr Tornerhje!m, Rudolf, har endast talat en gång, hr Printzensköld, Carl, ingen gång ännu, och hr Arnell, prygelstraffets beskyddare till följd af egen erfarenhet, tystnade allt för tidigt. I presteståndet har jag deremot uppsnappat flera af professor Lindgrens mest klassiska fraser, likaså prosten Falcks och kyrkoherden Ternströms mest dräpande Göinge-glosor. I borgareståndet ha Rydins prohibitiva Boråsiader cch Bohmans narrkotiska frimärksfunderingar gjort på mig ett djupt intryck... Och i;bondeståndet bar jag, vid Sven Heurlins åbörande, lifligt öfvertygats om Gjallarhornets tillvaro ännu i nittonde år-. hundradet. En svag. aning har jag redan fått om hvad Shakespeare menade, då ban låter Hamlet med förtviflan utropa: Ord! ord! ord! Och ändå hade den store författaren icke den ringaste aning om hvad motioner, ville säga, eller hvaraf diskussioner i de svenska riksstånden rätteligen: bestå; Våra representanters produktivitet är beIstämdt en företeelse af så stor psykologisk och fysiologisk märkvärdighet, att den troligen med tiden blir föremål för bebandling vid ett naturforskarmöte eller en hygienisk kongress. Bort åt ett tusen motioner väckas vid hvarje riksdag. De allra: flesta afse att bota någon särskilt krämpa, som tär på den arma statskroppen. . Hvar och en motionär vet ett säkert och osvikligt botemedel för den krämpa, som Aan upptäckt, och hans tillförsigt är nästan lika stor som medikofilarens,. Tvifvelutan skulle de verkligt värderika motionerna vinna större framgång än fallet bittills varit, om, samtidigt med att de afgåfvos desamma till trycket befordrades och tillhandaböllos alla representanterna. Lika sannolikt är ock, att: ganska: många underhaltiga motioner icke skulle väckas just derföre, att instinkten skulle säga motionärerna: bebåll motionen för dig sjelf hellre än att bli utskrattad af allmänheten, I det utskott; der en motion skall behandlas, förefinnes den endast i ett-utskritvet exemplar: den uppläges i fläng, och förekomma flera motioner i samma ämne, hvilket stundom är fallet, så brådskas med desammas uppläsning desto mera, Under tiden är det omöjligt för dem, som intressera sig för frågan, att följa med motionärernas utveckling af densamma: de andra ointresserade ledamöterna samspråka under tiden om hvarjebanda: ändtligen företagas motionerna och söener ur det Betlehetvitiska barnamordet utföras då. Det är mera lycka än konst att en välgrundad motion vinner behörigt afseende under sådana förhållanden. Och ändå — skall man förestölla sig möjligheten deraf? — hafva redan tre stånd afslagit det ganska väl betänkta förslaget om motionernas tryckning innan de i utskotten förekomma till behandling. Den ökade kostnaden dervid skulle hafva uppgått till högst ett par tusen riksdaler, och den summan var nu så stor, att befrämjandet. af en så vigtig åtgärd ansågs icke värd så mycket. Men deremot, att låta ordagrannt trycka allt hvad som likt och olikt pratas uti samtliga riksstånden, och som troget der inprotokolleras, Hå ständerna alls ingen håg att afskaffa, ehuru kostnaden derföre vid hvarje riksdag uppgår till en högst betydlig summa. Vid: sista riksdag utgjorde protokollerna hos adeln 414 tryckta ark, hos presteståndet 368 d:o, hos borgareståndet 396 d:o och hos bondeståndet 380 ark — summa 1758 tryckta ark, med ganska tätastilar,och kostnaden derför uppgick till 31,500 rdr. Frågar manhvar dessa dyrbara urkunder slutligen stanna, så svarar jag: till allra största delen såsom — makulatur ? kryddbodarne, dit hela -packor af de tryckta ståndsprotokollerna säljas pundtals. — Hvad som egentligen är at intresse bland samtliga riksdagshandlihgarne är de kungliga propositionerna och skrifvelserna, jemte samtliga utskottens betänkanden och memorialer (de s.k. Bihangen), hvilka också utgöra ett respektabelt bibliotek för sig sjelf, men hvilkas tryckning icke ingår i ofvananförda uppgifter. Det är onekligen märkligt, att sedan 1844 års riksdag har fråga icke väckts om upphörande med diskussionsprotokollernas tryckning. Då förkastades ett sådant förslag. Begäret att vinna odödlighet — på kryddbovägen hade jag så när sagt, — har städse varit förherrskande. : Fvar Blå. fröer? (EA SSR