Aftonbladet – 2 december 1859, sida 2

vankrike var det under det andra kejsardönets första strider en oskattbar välgerning. )ch i detta ögonblick har Storbritanniens vänkap mera värde för Frankrike — för folet såväl som för kejsaren — än dess fiendkap. Hvad skulle väl Napoleon, fråga vi, fse med en invaston i England? Det högsta, van kunde uträtta, förutsatt att han lyckades, ore att döda några tusen engelsmän och sköfla 1 ora af våra kusteller flodstäder; och detta kulle stå honom och hans folk ofantligt dyrt. Je soldater, han landsatte, skulle aldrig återända, ingenting annat än nederlag och skam lifva till slut följden för honom, och han kulle förlora allt moraliskt inflytande, utan utt vinna öra i ersättning: han skulle försaka in plats i historien för den största lumpenjet, som någonsin bragt en vilseförd man i förderfvet. Icke förty uppmanar tidningen till ullkomnande af bären och flottan efter Frankrikes efterdöme, emedan Europas tillstånd i allmänhet ålägger England såsom stormakt denna hållving. Vi gå uppenbart en stormig tid till mötes — så slutar tidningen — och hvarje rike, som har någonting att förora, måste sätta sig i stånd att bibehålla sig i sin besittning. Detta kunna vi lugnt göra. utan att hota eller uppväcka misstankar hos våra allierade. Vi rusta oss, men vi tänka ej på att infalla i Frankrike. Frankrike rusta sig, men är mycket för klokt för att vilja göra en invasion hos oss. Times förordar på det varmaste upprättandet af frivilliga skarpskyttekårer, hvilka han förklarar vara den äkta fredsligan, det bästa medlet att upprätthålla freden. Det egent liga ändamålet med våra nuvarande rustningar,, yttrar tidningen, är att omöjliggöra ett fiendtligt infall, och hvad ett anfall från vår sida beträffar, så göra hela nationens bekanta åsigter rörande krig tillfyllest att borttaga tili och med hvarje misstanka om ett dylikt steg. Vi tänka på nödvärn, men också endast derpå; och då vi nu en gång tagit saken om hand, så skola vi en gång för alla undangöra den. Gången af agitationen för frivilliga skarpskyttekårer är karakteristisk för vårt nationallynne och måste leda till det bästa resultat. Icke ett plötsl:gt utbrott af öfvergående, om också eldig bänförelse har bragt: landet under vapen; tvärtom tycktes saken under någon tid vilja gå upp i rök, och först efter allvarlig öfverläggning och mogen pröfning har den blifvit behörigen satt i verket. Men sedan detta stadium i den allmänna meningen väl var tillryggalagdt, blef ifvern okuflig, och i detta ögonblick fortskrider bildandet af kompanier och bataljoner raskare än någonsin. Vi ha ändtligen insett nödvändigheten att å nyo adoptera ett nationalvapen samt i hvarje stad och hvarje socken inom: konungariket inrätta en så beskaffid vapenskola, att den kan bidraga till att förläna statens försvarsanstalter en öfvervägande makt. Panisk förskräckelse behöfva vi ej längre befara. Vi hysa full tillförsigt, att vi vid lämplig beväpning och organisering äro i stånd att försvara oss mot hela verlden. Vi ha aldrig misstrott vår verkliga styrka, men vi ha låtit denna styrka så fullkomligt ligga i hvila. att vi knappt veta hvad som skulle kunnat ske, om vi plötsligen nödgats att mäta henne med andra, bättre beväpnade nationers styrka. För framtiden skola vi undanrödja denna olikbet. Vi skola hålla vår högra arm stark och våra vapen redo, och då kunna vi återtaga vår tilliörsigt och vårt lugn, enär vi icke frukta hvilken motståndare som : helst med lika vapen ... Ingen utländsk regering har ringaste orsak att taga illa vid sig öfver våra nuvarande rustningar. De äro uteslutande och ögonskenligen beräknade endast på försvar. Vår reguliera bär ha vi knappt med en ends man förstärkt. Vi ha bildat kustbrigader, kustartilleri, frivilliga kustkårer samt slutligen skyttkompanier för tjenstgöring i det inre at landet. Sjelfva bördan at organiseringen bires af de frivilliga personligen, och de för detta ändamål lemnade penningebidragen äro ett icke ringa bevis på allvaret hos den allmänna meningen. Ändamålet är ocksåi sjelfva verket ett inhemskt. Vi önska försätta hus och hem i absolut: säkerhet. Att orda on möjligheterna af och källorna till fara gagvar till intet. Efter de sista båda årens händelser är det tydligt nog, att vi ej längre kunde na på trygghet, hvilken vändning sakerna än må taga, och vi förse ;oss derför med ett osvikligt värn. Detta är hela historien om denna rörelse, och vi tro i sanning att den är mera egnad att befrämja freden än någon annan åtgärd, som man kunnat till: gripa.n — Sedan motionstiden nu är förbi, har statsutskottets utgiftsafdelning i dag för förste gången haft sammanträde. Statsutskottets inkomstafdelnings förslag till