Aftonbladet – 2 december 1859, sida 2

Korten? Kortleken, jag gaf dig. Låt oss spela ett litet partil Carlotas ansigte röjde ett ögonblick någon förvirring, men återfck snart sitt förra kallblodiga och indifferenta uttryck. Med en jollrande ton på sina läppar, gick hon till bordet, drog ut lådan, famlade der litet bland diverse papper och kom straxt igen med ett spel kort. Derl Schön Soldaten och Carlota togo hvar sina tio kort och började. När de spelat en halftimmas tid, såg coldaten på sitt ur. Blitz und Migliardi! Det är tid att gå Mindre gående än raglande, lemnade han eafet, efter art hafva skänkt Carlota ännu en våt omfamning och åter: tryckt några kraftiga kyesar på hennes hvita axel : God morgon, bulda signorinal yttrade han i dörren, kastande en slängkyss åt flickan. Adiol ropade. Carlota efter honom och stängde dörren temligen tvärt i lås. Icke väl var detta skedt, förrän hon blixtsnabbt sprang till för att från golfvet upptaga den nyss bortslängda papperslappen och ur bordslådan bemta de riktiga korten, som soldaten gifvit henne. TrEDIE KAPITLET: Carlota hade bläddrat hela kortleken igenom; hon hade funnit en mängd siffror med blyerts annoterade huller om buller på hvart och annat kort, här och der vissa förkortade ord och kuriösa tecken. Detta var för henne en fullkomlig galimatias. Hon hade vändt på päapperslappen, hon hade betraktat den rot dagen, hön hade fuktat på Cen; för att-öm