Aftonbladet – 1 december 1859, sida 3

kongl. brefvet innehåller verkligen, att det ej var väg. och vattenbygnadsstyrelsen eller kåren, utan dess officerare, som skulle göra undersökningarne åt komitn; och det vore utom all fråga min ovilkorliga skyldighet att göra en vördsam ursäkt för ett så vigtigt misstag, men hvem kan väl vilja begära en sådan af en person, som endast med anledning deraf kallas mindre vetande.. Med ursäkten får väl då anstå tills vidare. Hvad utstakningen vidkommer, har författaren alldeles rätt, då han säger att jag, likt korsfararne, haft föregångare. Men dessa voro hr löjtnantens egen förman majoren vid vägoch vattenbygnadskåren Olizecrona och hans adjutant, hvilka provisionelt utsett och utstakat den första linien samt utlagt den på en karta, hvilken lemnades mig af komiten. Att nu göra sin förman samt en annan officer till en qvadruped eller flygfä, är minst sagdt oartigt och till och med en smula oskäligt, men detta är löjtnant Nermans ensak. Emellertid vore det intressant att få upplyst hvilkendera menas med geten och hvilken med gåsen. Hvad de många afbrutna slingriga linierna angår, är det inte alls underligt att löjtnanten ej kunnat återfinna dem på kartan. Man brukar icke gerna sätta ut alla provisionella försöklinier på en renritad karta. Jag beklagar att hr Nerman har så liten reda på sin sak, att han ej vet detta. Löjtnantens uppgift, att kartan ej öfverensstämmer med marken, är i alla hänseenden en osanning och bevisar antingen att denna osanning tillkommit med vett och vilja, eller också att nedskrifvaren af en dylik beskyllning sjelf är oförmögen att med en topografisk karta i hand och derunder lagd profil se hvar linien framgår på marken, äfven om stakningen efter tre års förlopp der och hvar fallit omkull. Vidare yttras att min linie var den sämsta. Utan att här ingå i special:teter, som hvarken kunna intressera allmänheten eller ens påpekas utan karta, får jag blott nämna, att den af hr Nerman så kallade sämsta linien var efter uppgjorda alternativprofiler och på grund af anförda skäl gillad af k. komitn, der hr Nermans egen chef var en bland ledamöterna. Dessa herrar hade genom egen undersökning af lokalen sjelfva gjort sig förtrogna med densamma, och det vore ej underligt om allmänheten med mig fäster större afseende på komitens omdöme än på en ung mans med ringa erfarenhet. Om emellertid min linie är den sämsta man kunnat välja, hvarföre har då löjtnant Nerman följt den till större delen, och huru kommer det till att hans linie med anledning af skiljaktigheterna, som borde vara förbättringar, blifvit nära två millioner dyrare än min. De förändrade lutningarna kunna väl ej vara ensamt orsaken dertill. Mit kostnadsförslag, uppgjordt efter hufvudsakligen samma priser som hr Nermans, uppgår till 3,012,041 rdr rmt, då hans har en slutsumma af 4,934,053 rdr, enligt uppgiften i jernvägskomitens betänkande. För en längd af 4; mil synes en så stor skillnad icke synnerligen bestyrka hr Nermans förmåga att omgöra en jernvägsutstakning till vinnande af besparing i kostnad för staten. Tunnelns längd är upptagen till 255 fot, icke, som det uppgifves, till 500 fot. Således ånyo en osanning. Uppgiften, att berget kunnat kringgås, vittnar tyvärr mer än annat om löjtnantens insigt och förmåga att bedöma terräng, enär något kringgående, äfven med 300 fots radie, icke är möjligt utan att flytta hela linien längre mot vester. Då ängen blott har 24 ots höjd och backen vid sågarbostället 131 fotsamt längden är 5500 fot, kan man med ringaste kännedom af marken utan någon klyftig beräkning finna, att en bank; äfven med afdrag af lutningen, skulle vid ån få 90 fots höjd och utåt hela längden erfordra omkring 160,000 kubikfamnar, hvartill jord för öfrigt icke finnes att tillgå. Nyttan af att taga vägen genom en grusås, för att på samma gång med minsta besvär få barlast och derjemte förkorta väglängden, lärer, efter hvad anmärkningen visar, vara en löjtnant Nerman obekant omständighet, som likväl har. sin lilla vigt vid utförandet. Underlägsen min motståndare i begagnande af de vapen han och hans kommittenter använda, nedlägger jag här min penna; men icke för min, ännu mindre för hr löjtnant Nermans, utan för den vigtiga saks skull, hvarom frågan egentligen borde handla, ernar jag återkomma till vidare belysning af det genom hr Nerman uppgjorda och af sednare jernvägskomitån godkända förslag. Som emellertid hr löjtnant Nerman inför allmänheten uppträdt med beskyllningar för osanna upp gifter samt derjemte sjelf gjort sig skyldig till de asankingar jag omnämnt, uppmanar jag honom härmed offentligt att återtaga sina ord eller också bevisa dem. I annat fall kommer saken att af mig lagligen beifras. E. A. Björkman.