Aftonbladet – 30 november 1859, sida 3

ålla äro rädda för prygel; men När man väl fått det en gång, så blir man morskare och morskare och frågar inte efter om det vankas flera gånger. Jag: Men hvad säger kompaniet om det, när någon blir dömd fill prygel? Soldaten: Jo. det. Blir alltid mummel och missnöje, för man tycker det är så otäckt. Jag: Hur anse kamraterna den, som fått prygel? Soldaten: Kors, .han blir liksom en utböling, förstås, och det kan väl hända att ex drar sig för honom. : Jag: Vet du om någon haft skada för lifstiden af prygel, som han fått? Soldaten: Ja, nog känner jag ett par, som Haft känningar af det: den ene hade fått två gånger fem öch tjugo, och den andre litet :hindre, tror jag, och de hade begge två dagligen ondt af det en lång tid efteråt. Jag: Ar det inte styggt för Korporalerna, som skola slå? Soldaten: Jo visst. Detär just för a:t slippa tt slå; som jag Har undanbedt mig att bli korporal. z Jag: Men du har kamrater, som både blifvit korporaler och som varit profosser när det behöfts! Soldaien: Jojo, det är litet bättre upp att ara korporal, kantänka. Men när de bli kommenderade att slå, så ta de sig några lugtiga supar. förut; så-.att. de bli morska och fråga fan efter hvem ellef hvarför de slå. Jag: Har du tyckt dig märka, att de af dina kamrater, som fått prygel, deraf låti sig rätta? Soldaten (skrattånde): Nej visst inte. När ie en gång ha fått fem och tjugo, blide antibgen liknöjda eller vildsinta, för de äro i Na fall märkta. För resten kommer det så sällan i fråga vid vårt kompani, för vi ha så rart befäl; men på mötena har jag förnummit att många ha ett kitsligarebefäl, vch då vanas det rätt ofta. -Förestående svar äro nästan ordagrannt upptecknade.