Aftonbladet – 30 november 1859, sida 3

efter förtjenst, böra få tillgodonjuta befordringsrätt i rikets tjenst. Semper Idem. er Några ord till 1859 års riksdagsmän). Till redaktionen af Aftondladet. Sedan nyttan äf decimalsystemet äfven inom vårt länd na hunnit blifva allmänt erkänd, och tiden för det gamlas uteslutande snart instundar, synes regleråndet af kronans inkomster efter det nya systemet, såvidt sådant kan ske utan de skattskyldiges synnerliga betungande, böra utgöra ett bland föremålen för rikets ständers uppmärksamhet. Vid :sista riksdågen gjordes visserligen härtill en god början; då prsonella. bevillningen från 37 eller rättare 37!, öre för man ökades till 40 öre för mån och 20 öre för qvinna, äfvensom då rusttjenstbevillningen nedsattes från 10 sk. bauko till 30 öre för hvarje rusttjenstmark, men besynnerligt nog fingo mantalspenningarnå, 37 öre för hvärje skattskrifven, ännu qvarstå, fastän af samma skäl jemväl dessa bort höjas till fulla 40 öre. Likaså: blef icke heller bestämdt; hurävida folkskoleafgiften skulle efter dess grundprinSå debiteras lika med personella. bevillningen, eller orh .den fortfarande skulle utgå med dess förra belopp 37 öre för man och 19 öre för qvinna. Det 4r visserligen sannt att, då hvad denna sednare afgift angår, 1845 års ständer anslogo halfva persontiga skyddsafgiften, utgörande då i sin helhet 24 sk. banko för man och 12 sk. för qvinna, till folkskolorna, borde äfven deraf följa, ått då denna bevilloidg nu ökats, folkskoleafgiften Afven skulle vara dermed lika, men i brist på bestämd föreskrift i detta hänseende, har insändaren, troligen lika med alla 5friga håradsskrifvafe, debiterat denna afgift som förut, ehuru man vafit osäker om hvad som är det rätta: Att bestämmelsen om mäntalspenningarnes förhöjande till 40 öre och folkskoleafgiften till likhet med personella skyddsafgiften, skulle för de skatt6. blifva föga betungande, men för debitering, redovisning och kontroll blifva en betydlig lättnad, hoppas insändaren blott behöfva påpeka, för att af rikets ständer inses. En annän sak, som säkerligen förorsakat det allmänna årlig förlust, är obestämdheten af föreskrifted i 8 5 af nu gällande chart-sigilläte-förordnirg af den 27 November 1857. Sedan nemligen i första mårhentet af. denna paragraf stadgats, att alla arretiden och andra konträkter, så på landet som i städerna, skola med stämpladt-papper förses, och att dessa kontrakter, enligt 11 12 mom. skola å mantalsoch skättskrifningarne hvarje år uppvisas, vid det i 14 stadgade ansvar, — förekommer sedersmera i samma åttonde paragraf: adock undantägandes derifrån ej mindre sådana kontraktet eller af: handlingar, då de af husbonde afslutas med underhafvande åboer, hälftenbrukare, landtbönder, torpare, tjeöstefolk eller: andra arbetare (hvartill stämpladt papper ej erfordras, förr än de hos domare fäller exekutor till laglig åtgärd företes), än äfven ete.s Då mah icke gerna kan antaga ordet husbonde, i dnnad bemärkelse än efter bestämmelsen i tjenstehjonsstadgan, men hvarken åboer, landtbönder eller torpare kunna till samma -kategöri som tjenstefolk hänförås, frågas hvilka kontrakter böra kärterås och uppvisas eller icke? Menas åter med husbonde hvar och en som eger en hemmansdel; stor eller liten, bör icke heller något enda kontrakt rättvisligen karteras, emedan den, som emot bestämd afgift, vare sig i penningar eller in-naturaprestationer, öfvertager en annans hemman eler bruk, är antingen åbo (hvilket, utom hvad kronoåboer angår, är synonymt med arrendator), landtbonde eller torpare. Följden af denna obestämdhet har varit, att en del häradsskrifvate icke med: stämpladt papper försett ett enda kontrakt, och de, söm trott 8.4 igke tillkommen utah ändamål, på måfå ansett de större egendomsegarne, hvars åboer, landtbörder mm. fl antagits såsom underhafvande, böra från karteafgiften befriats, hvaremot. de mindre, hvilkas brukare icke-kunnat hänföras till underhafvande, nödgaåts konträkterna med karta förse. Att detta förfarande dock är orättvist, synes klarligen, men hvarifrån detta besynierliga undantag kommit är deremot svårt att begripa. Insändaren, som pråktiskt erfarit svårigheten att i anlednidgvaf detta-stadgande veta, hvilka kontrakter skola uppvisas och hvilka höra till undantagen; får derföre föreslå, antingen att föreskriften om uppvisandet af kärteråde konträkter vid maäntalsskrifningarne bör försvinna, eller ock att dervid icke något undantag eger rum (utom möd hälftenbrokare, hvilka dock på sitt sätt kunna anses för tjenstefolk), såsom följd. hvaraf alla,: som upplåta åt annan jord, skulle vara skyldiga att kontrakterna derom vid mantalsskrifningarne förete, för att-af häradsskrifvaren antecknas-och karteras, hvarvid den restriktion kutide göras, att kontrakt om delar af , mantal och: derunder äfvensom torparekontrakt karterades till visst belopp, t. ex. 50 öre, män de öfriga efter tariffen i chartee-sigillate-förordningen. Häraässkrifvare. ) Utan att kunna gilla det i denna; uppsats framkastade förslag att blott för en äkeliskäpsböpvilser Hghets skull höja mantalspenningarne, har redaktioHen likväl icke velat förvägra dess införande, då deri påpekas åtskilliga tvetydigheter i gällande föreskrifter, hvilka väl torde förtjena att uppmärksammas. c Några ord om ledningen ochkontrollon af der tekniska. hushållningen vid främmande länders statsskogar. (Insändt.)