Aftonbladet – 30 november 1859, sida 1

Hvar och en måtte ha fört upp sin byggnad, hvar han funnit en plats; och der det dä händelsevis råkat bli ett litet mellanrum mellan murarna. der smyger sig gatan fram. Man kan ej tänka sig något mera oregelbundet. När man från en höjd öfverser staden med dess skaror af fyrkantiga hus, stora och små om hvarandra, alla med platta tak och ställda på härs och tvärs, ser den ut, som hade man stjelpt ut en korg med tärningar af olika storlek, hvilka fåt. ställa sig bredvid hvarandra, så som slumpen fogat. Denna hasardspelsliknelse är så mycket mindre oberättigad, som ett moriskt hus formligen är en tärning eller kub, varande nämligen fyrkantigt, den ena sidan lika lång som den andra och taket platt. Som härtill kommer, att man aldrig har några fönster åt gatan till, så ser dessa byggningar för ett europeiskt öga knappt ut som boningshus alls. Dager får byggningen derigenom, att på det. platta taket är ett fyrkantigt hål (romarnäs impluvium), motsvarande och lika stort sora en liten innesluten gård på nedra botten. Denna gård, som sålunda är under bar: himmel, är det egentliga, gemensamma och största rummet i. huset. Den är vanligen stenlagd med brokiga azulejos (mosaik af små fyreller mång-kantiga stycken kakelugnsporslin). En lågport och en smal förstuga leder utifrån gatan in til denna:gård. På hvarje af gårdens sidor har man sedan ett litet hästskohvalf, som för in till ett smalt och aflångt, längs gårdens sida löpande rum. Dessa rum : erhåller allt sitt ljus från dörren, stundom finns dock äfven ett eller annatfönster,. men detta vetter då alltid åt gården. Utåt gatan till har rummet-aldrig annät än! på sin höjd en liten glugg, kauske:en half aln i. fyrkant, med: ett stadigt jerngaller för. Af dessa rum begagnas ett vanligentill kök och de öfriga till sofrum, Dessa sednare in