Aftonbladet – 30 november 1859, sida 1

kade hufvuden, och hela klädseln bestod för öfrigt af en brun och grårandig ylleburnus och ett par gula skinntofflor på de nakna bruna fötterna. — Judarnas drägt bestod af blåa klädeskaftaner, under hvilka bars en hvit eller gul. linne-lifrock; på fötterna strumpor och skor och på hufvudet en blå s. k. fez (originalet till våra rökmössor), hvilken satt långt bak i nacken; det svarta håret syntes derföre framtill och var kortklippt tvärt öfver pannan. — En neger hade vi äfven ombord; hans ansigte var tatueradt med tre djupa skåror, som gick från öra till. öra nedikring hakan. På högra kindbenet var dessutom tecknadt ett kors. Han var numera frigifven, men hade varit slaf, och nämda tatuering lär vara ett af de i Marocco brukliga sättena att märka slafvarna — ungefär som man vid marknader hos oss klipper märken på oxarna. — En af de gravitetiska morerna hade tagit af sig sina tofflor och med under sig korslagda ben satt sig på en af bänkarna på däcket vid sidan af en europeiskt klädd dame! Vi följde tätt under spanska kusten, som bär utgjordes af låga berg med temligen odlade och bebouda sluttningar. Den afrikan: ska kusten reste sig deremot brant och med kedja bakom kedja upp bland molnena. Mitt öga var förvånadt att se Afrika så grönt. Jag hade föreställt mig, att afrikanska kusten skulle likna spanska medelhafskusten-och bestå af gulröda, solbrända berg utan växtlighet; en typ, temligen återgifvande den föreställning man i allmänhet gör sig om Afrika, Alls icke! Från toppen till foten af bergena var tvertom allt lifbgt grönt, antingen af nysådda, odlade fält, eller, der odlirigen ej brytt sig om jorden, af täta snår af palmetto (dvärgpalm), hvilken växtart spelar samma roll som enibusken hos oss, d, v. s betäcker den mark, från hvilken man väl afröjtskogen, men hvil