Aftonbladet – 29 november 1859, sida 3

hyserderföre den fasta öfvertygelsen, att orsaken hvarföre ingen tillflyktsort för obotliga sjuka inotr vårt land finnes, helt enkelt är den, att frågan al drig blifvit väckt; ty jag kan eljest icke fatta ati Sverge skulle stå efter andra länder i detta hänsöende. Nästan alla civiliserade länder. ega vårdar stalter för obotliga sjuka, der dessa kostnadsfritt erhålla den vård, deras beklagansvärda belägenhet kräfver. Hvarföre skulle Sverge vara i saknad af en dylik inrättning? Det är ingen sjuklig filantropi — så som man behagar benämna. många yttringar af en varm menniskokärlek — som klagar från mina läp par, det är ett stort, ett verkligt behof, som jag vördsamt anhåller måtte vinna rikets ständers behjertande Hvarje år komma hit ifrån alla landsorter fattiga obotliga sjuklingar, lockade af de rykten, som åtskilliga af Stockholms läkare så rättvist tillvunnit sig Bedragnäå i sin väntan, ramlar deras sista hopp. De få då återvända till sina hemorter, för hvilka de blifva en tyngande börda, eller, om deras krafter äro uttömda, qvarblifva för att nedsjunka uti det största elände, som fattigdom i förening med sjukdom kan framkalla. De härvarande sjukhusen få icke-emottaga dem, emedan. detta strider emot den fastställda ordningen för desså inrättningar: Men jag behöfver säkert icke fortsätta teckningen af denna dystra taflå för att öfvertyga om nödvändigheten af de offer, som menskligheten i detta hänseende af samhället kräfver. Behofvet af en sådan inrättniug hvarom jag talat, anser jag derföre vara gifvet; återstår således endast att utreda huru detta behof skulle kunna fyllas. Jag har då föreställt mig, att en för det åsyftade ändamålet lämpad bygnad, beräknad för 50 sängar, borde kunna uppföras för 100,000 rdr rmt, helst den bör vara belägen utom stadens tullar, hvarigenom den erforderliga bygnadstomten skulle kunna erhållas för en ringa summa, i händelse icke, hvilket jag dock tager för gifvet, Stockholms kommun kostnadsfritt uppläte en sådan. För inredningen med sängar, sängkläder, linne och öfriga inventarier skulle säkert en summa af 25,000 rdr vara tillräcklig, och det årliga underhållet med löner åt läkare, förestånderska och den öfriga personalen torde -kräfva en summa af 15.000 rdr, hvilken dock, under antagande att en del patienter borde erlägga någon mindre afgift, skulle kunna nedsättas till 12,000 rår. Mar skall måhända göra den anmärkningen, att det tillhör Stockholmskommunen och icke staten att förse Stockholms :stad med en inrättning sådan som den ifrågavarande. Men då, såsom jag haft, äran antyda, det icke ensamt är Stockholm, som skulle befolka densamma, utan sjuklingar från hela landet deruti skulle intagas, så synes en dylik fordran icke vara med billighet och-rättvisa förenlig. På -grund af hvad jag sålunda i korthet haft äran anföra vågar jag vördsammast anhålla, att rikets ständer behagade, för inrättandet af en vårdanstalt för obötliga sjuka, atislå 100,000 rdr rmt till bygnad, 25,000-rdr till inredning öch inventarier samt 12,000 rdr årligen till underhåll och nödiga löner.