Aftonbladet – 29 november 1859, sida 2

tater, hvilka bestämde om folkens öden utom: deras vett och vilja. 1859 års kongress skulle göra någonting ännu värre. Då nemligen 1815 års traktater endast förfogade om folk, hvilka ej samtyckt, skulle 1859 års kongress deremot förfoga om folk i trots af deras öppet tillkännagifna motvilja. I förra fallet kunde man förebära en viss okunnighet om deras behof och deras känslor; en dylik ursäkt vore nu oantaglig. Må Europa slutligen äfven taga i betraktande de oöfvervinnerliga svårigheter, som skulle möta det praktiska utförandet af hvarje beslut, som stode i strid med våra önskningar. Om, som vi hoppas, kongressen skulle sanktionera våra beslut, skola vi glädja oss deröfver såsom öfver en stor handling af rättvisa, och vi skola hembära Europa vår tacksamhet. Om åter dess utslag utfaller emot oss, så komma vi att befinna oss i den smärtsamma nödvändigheten att icke erkänna detta; och anfaller man oss, skola vi söka att, äfven med vissheten att duka under, möta våld med våld. De i kongressen deltagande makter skola, i fall de misskänna våra rättigheter och vägra oss den rättvisa, som oss tillkommer, befinna sig i följande dilemma: antingen förödmjukelsen att se deras dom lemnad utan verkställighet, eller ock nödvändigheten att begå ett vidunderligt maktmissbruk, ogilladt af allmänna opinionen och af hela verldens samvete. rn nr