Aftonbladet – 29 november 1859, sida 2

Båda var äkta sydländska. Den ena gick mellan djupa grafvar och vallar, hevuxna med häckar af fem, sex alnar höga rörväxter. Den andra liknade en trädgårdsgång; kantad med rader af låga gerame-buskar, fortgick den genom fält, planterade: med mullbärsträd och vinbuskar. Både vid inoch utfärden åkte vi öfver den torra bottnen af Guadalmedinaflodens bädd, som skiljer sjelfva staden Malaga från dess förstäder. : Malagas hufvudprodukter är vin och russin. Vinet är af två slag, det söta (dulce) och det torra (seco). Det förra är den allmänt bekanta malagan, grönbrun till färgen och med en söt, men tillika eldig och litet amper smak. Den torra malagan har blott obetydligt mörkare färg än det gyldene xeresvinet, och äfven smaken är nära beslägtad, endast något vekare. Russin bereder man helt enkelt derigenom, att de söta och saftiga drufklasarna, lagda på sluttande, alltid åt söder vända ställningar af träspjelor — närmast liknande hvad hos oss kallas en grusharpa — torkas-af solens eld. Att vi ej försummade att gå i katedralen och se på de med skäl för skönhet berömda malaguen orna, faller af sig sjelft. De behagsjuka ungarna, klädda i svart och med svarta spetsmantillor på nacken, hade vanligen satt sig i klungor på marmorgolfyvet vid foten af de stora murade pelarna, på hvilka kyrkans hvalf hvilar. Solfjädrarna frasade och ögona blixtrade. Utan tvifvel är det nödigt, att mycken absolution utdelas i den kyrkan! — En af Spaniens originelaste och mest omtyckta folkmelodier har framklingat till Malagas qvinnors pris. Jag ger bär första versen jemte ordagrann öfversättning på prosa, rad för rad: Una muger malagueria : Tiene en sus ojos un sol