Aftonbladet – 28 november 1859, sida 3

Bondeståndet. LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Jernvägsfrågan. Diskussionen öppnades af Gustaf Hultman från Nerike, med en skarp och utförlig kritit öfver det kungliga förslaget. Då anförandet var skriftligen affattadt, så kunna vi: för tillfället icke med säkerhet återgifva hufvudpunkierna af dess innehåll, utan förbehålla oss att dertill en agnan dag få återkomma. Det utgick likväl hufvudsakligen på: att vestra banan skulle fullbordas till Örebro, så att jernvägskommpnnikationen mellan Göteborg och Arboga blefve fullfärdig och, förmedelst vattenvägen mellan Arboga och Stockholm, ett föreningsband genast vunnes mellan Nordsjön och Östersjön; att södra banan skulle genom Lagadålen framföras till Jönköping och att jernvägen från Falköping skulle framframföras till gjön Tåkern. Genom denna arbetsplan skulle man för den nya statsregleringsperioden bespara 6 millioner af hvad, som enligt det kungliga förslaget skulle utgifvas. Derjemte föreslog Hultmån, atten öfverstyrelse för jernvägsväsendet måtte tillsättas, med myndighet öfver hela arbetet och dess chef, och att denna styrelses tillsättning måtte göras till vilkor för anslagens bifallande, I sin kritik öfver det kungliga förslaget fann Hultman det ganska märkligt, att det blifvit föreslaget, att ständerna skulle till regeringen öfverlemna rätten att bestämma de punkter, öfver hvilka jernvägarne skola framgå. Han fann det i hög grad vigtigt, att anslagen blifva till visst ändamål bestämda, och ville icke ingå på några medels användande till andra banor, än hvartill de blifvit anslagna, samt att besparingar på ett håll begagnas för arbetet på ett annat håll, Vidare framhöll Hultman: att medel redan blifvit beviljade för 1860 års arbeten, och att vederbörande således, om icke de af förra riksdagen godkända arbetspianerna blifvit öfverskridna; borde hafva tillgångar för nämnde år; att i Stockholm arbetet icke blifvit utfört med tillbörlig förtänksamhet i afseende på bangårdsanläggningen, och att tillförlitliga och noggranna undersökningar borde utföras innan arbetet i hufvudstaden vidare fortgick ; att särskildt en detaljerad redovisning borde afgifvas för arbetena och kostnaderna på Stockholms—Katrineholms-linien innan några vidare anslag beviljade förallt, att ständerna, innan något ätgjordes, måtte få del af specialräkensk; ör jernvägarne intill detta års, eller åtminsto; mänads slut. Liss Lars Olsson m. fl. instämde. Måcs Månsson från Kalmar län anmärkte hö vid, att han icke kunde instämma med Hultman, emedan denne tycktes vara nöjd blott han finge vägen till Örebro. Sven Kenrlin tyckte det vara hårdt, att man of vergifvit den gamla planen för vägens sträckning från Finjasjön till jönköping. Den ort vägen nm skall genomgå har; kommit till sin högsta grad a odling, men har likväl intet annat att aflåta än gråsten och bränvin. Sunnerbo härad deremot, som all-iid varit styfmederligt behandladt, säljer årligen tusentals tunnor spanmål och har dessutom ofantliga odlingstrakter, som blott vänta på lättade kommunikationer för att blifva tillgodogjorda. I trakten at Lagalin en finnas äfven opttömliga tillgångar på bränntorf, som kan komma till godo de orter, hyilka nu så mycket klaga öfver brist på bränsle. Tabergs