Aftonbladet – 26 november 1859, sida 2

Carlister och Cristinos slöt baskerna sig till de förra, det absolutistiska partiet, emedan detta visserligen ville återinföra den på gamla sättet oinskränkta konungamakten, men derjemte lofvade bibehålla de baskiska fueros, Cristinos deremot, drifna af nymodiga, fransyska frihetsteorier, ville öfver hela landet ioföra en systematisk och likformig frihet och till den ändan afskaffa baskernas särskilda friheter. Baskerna var dock för kloka att nappa på den kroken. Under kriget visade de sig äfven så farliga, att när de teoretiserande Cristinos efter segern definitivt lyckliggjorde hela Spanien med den moderna konstitutionen, vågade de dock icke, såsom de hade önskat, aflysa baskernas fueros, utan fick dessa bestå derjemte. Åtminstone en gång verkade sålunda envishet och konservatism till frihetens rätt förstådda: fördel. Baskernas handlingssätt var, om man så vill, eg8ennyttigt; men en tätt förstådd egen nytta Fr nästan alltid liktydig med allmän nytta. Så var det äfven här. Spanien skulle ej ha haft något gagn deraf, att baskernas tillstånd blifvit lika uselt om de öfriga spaniorernas. Nu deremot qvarstår åtminstone fortfarande det baskiska tillståndet såsom en vägvisare. Ännu: ett skäl, och ett vigtigt, finns, hvilket icke obetydligt talar för ett styrelsesystem, grundadt på återstäldt provincielt oberoende. Detta skäl är de olikheter i språk, som Spanien har att uppvisa. Riksspråket, eller spanskan, ådan den skrifs, talas egentligen fullkomligt ndast i Castilierna, dock lär folkspråkena i de öfriga inre provinserna, såsom Arragonien, la Mancha, Leon 0. 5 Vv. ej erbjuda några betydligare olikheter, utan -endast en del provincialismer. i ord och uttryck, Andalusiskan åter afviker väsentligt -både-i de: bildades: och obildades tal, och denna dialekt har till och med en egen litteratur af