Aftonbladet – 25 november 1859, sida 3

dred Den tillökning i lärarepersonal, som för ftskil elementarläroverk blifvit begärd, må visse: :xem vära önskvärd; men såsom ett misstag föreko: mer det mig dock, då framställningen derom grur:us på en pröfning af dessa behof vid sista riksdage:. Väluttalade dåvarande ständer sin mening om antal lärjungar, som lämpligen kunde anvisas lärare; men icke afsågs dermed att ett til! tal lärjungar ovilkorligen skulle föranleda i lärarepersonalen, helst sådant måste bero ::f många särskilta omstänligheter. Äfven genom de yögrelararnes förflyttning böra undervisningskrafterna mellan de särskilta läroverken kuzna regleras, utan att i hvarje fall af ökadt antal lärjungar stat: -rketbetungas med nya löner. Beträffande det äskade ansiaget till nati nalmuseum tror jag mig kunna yttra mig utan viciyftighet. Efter den plan tör arbetet, som vid sista riksdagen inför statsutskottet framlades, skulle utöfrer de då beviljade medlen erfordras en summa, som, om jag icke missminner mig, icke så obetydligt uudersteg 150,000 rdr. Nu äsksas 450,000 rdr, jem:s det hr redraganden fäster uppmärksamheten på i förestående betydliga utgifter. På detta sä likväl icke fortfara, utan måste en ny, fr plan för arbetets fullbordan uppgöras af dertill utsedda saxkunniga personer. Den ; sålunda bör åstadkommas, måste vara s:-:an, att kortnaden i möjligaste måtto nedsättes och sit vissbet erhålles, det arbetet inom en rimlig tid kan afsjutas. För utförande af denna plan måste lcrefter garantier beredas genom anställande af en : nan arbetschef än den som, lindrigast sagdt, ådag lagt sin fullkomliga oförmåga af all beräkning i sfceende både på tid och kostnader. Under dessa vi kor böra de erforderliga anslagen medgifvas, dock cdast så vidt icke bristen på medel nödgar till uppsijutande af sådana arbeten, som utan äfventyr af skada å oygnaden kunna anstå. På denna hufvudtitel, likasom under de öfriga, här förut vidrörda förekomma dessutom fl fordingar, rörande hvilka jag för min del icke uu kan mig utlåta, innan jag fått del af de upp!. ningar örande desamma, som må komma att erbju 1s eller ljest kunna beredas. Min afsigt är icke och kan cke vara :tt gå utredningen i förväg, och derföre ar jag inskränkt mig att uttala en bestämd mening ill de fall, der regeringen sjelf grundat sin tällning på hvad som vid sista riksdagen til!sjordes, ler der eljest förhållandena medgifva, atv en betämd åsigt kan fattas. Hvad som icke fär blifva oremål för tvekan, är att skiljaktighet, för rinnes i en finansiella ställningen vid förra riksdagen och vid enna, och till utredning af detta förhållandd här ag ansett mig böra bidraga, för att åstadko.ma en igtigare uppfattning deraf, än den, som fra:.träder regeringens förslag, likasom jag trott mir skyldig tt i sammanhang d rmed påpeka åtminstone ett och nnat anslag, som kan och bör indragas eller .inskas tån att statsmaskinens gång derigenom rubbas. Att n större indragningar utan skada kunna ske, är min fvertygelse; dock har jag hufvudsakligen vidrört enast sådana, om hvilka jag tror mig kunna hoppas tt meningarne kunna sig förena. En fullständig fversigt af statsverkets olika ställning, e ter den eglering af utgifterna, som blifvit föreslagen af reeringen, och efter den, som skulle blifva en följd af e ändringar jag ifrågasatt, har jag af lätt begripga orsaker ej heller nu kunnat framlägga. Men jag ror dock icke denna framställning vara fruktiös, ona ig lyckats visa att dess hufvudsakliga ändamsl är idant, att det bör sökas och kan vinnas.