Aftonbladet – 22 november 1859, sida 2

RR ningsmannen mottager fyndet och lägger det i er skål med vatten, som hänger midt i hyddan. Mot slutet af dagsverket öfverlemnas samtliga funna dia manter till öfveruppsyningsmannen, som bokför dera vigt. Brasilien skickar årligen omkring 30,000 kara (13!), tyskt (?) skålpund) råa diamanter i handeln Under de två första åren efter de nya minornas i provinsen Bahia upptäckt utskoppanes 600,000 karat (2637; skålp.) till Buropa, 1852 hade utbytet redan nedgått till 130,000 karat (57,o T), likväl lärer 1856 ånyo 320,000 karat (140 !, b) hafva kommit till Eure på. Men dessa siffror förlora ofantligt i betydelse. Bland 30,000 karat anträffas endast 8 till 900 karat (11 till 127, lod) dugliga till slipning och smycken, så sällan finner man i Brasilien stora diamanter. Man har beräknat, att bland 10,000 sällan finnes mer än en, som väger 20 karat (1!, qvintin), under det att måhända 8,000 deribland äro under 1 karat. Vid Jequitinhouba hittar man året om sällan mer än 2 eller 3 stenar, hvaraf hvarje har en vigt af 17 till 20 karat. -I hela Brasilien fann man under 2 år icke mer än en enda om 30 karat. Sedan 1851 har man icke funnit mer än 4 stora stenar: vid Patrorinho-källan en om 120?7, karat (6?, qvintin), vid Rio das Velhas en om 107 karat (6 qvintin), en vid Chapada om! 87!; karat (icke fulla 5 qvintin), och den största, som man öfverhufvud funnit i Brasilien; Sydstjernan, om 254 karat (litet öfver 3, lod). Det arbete, som nedlögges på hopsamlandet af denna lilla påse fylld med matta, glasiga stenar, är omätligt. Lätt kan man med handen lyfta hela utbytet för ett år, och likväl, huru mycken svett bar icke runnit för att sammanbringa det, isynnerhet så länge negrerna under tropikens brännheta sol utgräfde bädden? Under detta arbete duka icke få under; dessa nedbäddas bredvid sina olyckskamrater å ort och ställe under de dunkla, gröna träden, från hvilkas. grenar vindlingar-af täcka orchideer nedhänga. Dessa luckorwtfyllas genom nya menniskorof från afrikanska kusten, för attisin ordning ånyo glesna. Endast derigenom, att en del af våra medmenniskor nedsättas långt under lastdjuret, är diamantletandet möjligt; med fria arbetare skulle det genast upphöra, så ringa är afkastniogen. Månne ej detta outsägliga elände är sårande för dem, som bära diamanterna. De belöningar, som man i hittelön skänker den lycklige, hafva ej stort att betyda. Den, som finner en diamant om 177, karat, smyckas med. en blomsterkrans och föres i procession till för! valtaren, hvilken! skänker honom friheten och nya kläder. Men huru sällan förekommer ett så lycklig fynd, och huru bitter är ej. villan för. den, som hittar en sten, vid hvars vigt ondast en obetydlighet (Forta.) attan