Aftonbladet – 21 november 1859, sida 2

Schillersfesterna i Berlin. Såsom bevis på huru olika samma företeelser kunna ses och uppfattas af olika individer, meddela vi här nedan tvenne bref från Berlin: det ena af vår vanlige korrespondent i Berlin, som sett Schillersfirandet ur den tyska entusiasmens något förskönande synpunkt; det andra från en i Berlin vistande svensk. hvilken något skeptiskt och ironiskt betraktar manifestationerna af tyska nationalandan i våra dagar, och som till följd deraf måhända å sin sida sett sakerna något väl mörkt. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 14 November. Schillerveckan, som hos den tyska nationen i alla verldsdelar väckt de mest glödande reminiscenser, är nu nära slut. Äfven i Berlin har den förstämning, som Konflikten mellan myndigheterna, i anledning af den offentliga festen, framkallat, icke fördunklat festens glans. ja till och med låtit densamma stråla ännu klarare, vid sidan af de skuggor, som feodalismens och polisens motstånd framkallade. Det har, oaktadt offentliga och hemliga intr ger, icke lyckats Kreuzpartiet att förbittra esten. Det söker nu att destillera de popura vågornas skum till gift, för atti glädjens bägare gjuta den malört, som synes så mycket behaga junkrarne och polisstatens vänner. Såsom det vanligen plägar ske, särdeles i Berlin, vid stora folkmassors sammanlopp, har det, om aftonen den 10, kommit till några smärre oordningar, hvarvid knytnäfvarne hafva spelt en rol. Polisen, som hade låtit ofoget ördt utbilda sig, uppträdde derefter: med en kraft, att hugg utdelades med sablarnes flatsidor. Mängden skingrades dock snart. Nu ropa de feodala bladen: Der ser man hvad som skulle hafva inträffat, om man äfven medgifvit fackeltåget och tillåtit, att Schillerfesten urartat till en folkfest. Sanningen är tvärtom, att om man låtit folket få fritt deltaga i festen, så skulle ordningen i staden bafva blifvit upprätthållen af folket sjelft. Det hade blott behöfts några varningsartiklar if de frisinnade och demokratiska tidningarne, för att hindra hvarje sammanstötning. Men hvem skulle väl genom dylika tankar vilja störa festglädjen. Om festen i Berlin äfven måhända var mindre lysande än i andra tyska städer, till och med i Wien, så har den dock hos hela befolkningen dvarlemnat ett storartadt intryck och uppmuntrat det frisinnade partiet att framgå på den svåra vägen, för att uppnå det stora mål, som den utstakat för sig, utan att låta hejda sig af de tusenfaldiga hinder, som möta det på densamma. Berättelsen om. festen vid grundstenens läggande; samt vidare uti teatern, festtillställninen hos Kroll, uti vetenskapliga och andra ningar, äfvensom inom studentkåren, skall ni inbemta uti våra tidningar. Aftonbladets utrymme skulle knappast förslå, om jag äfven blott resumerade en del af talen och yttrandena vid skålarne på festen. Det mest gripande ögonblicket var säkerlisen, då, om morgonen den 10, vid den af werrligt väder gynnade grundstensläggningen r Schillerstatyen, de tusentals deltagande och åskådande instämde uti fången: PAn die Freude?, som intonerades af den utaf 300 sångare bestående kören, då allas känslor upplöste sig och sammanströmmade i jubelbymiens harmoni. Äfven representationen åteatern, hvarest Schillers dramatiserade ?Glocke?