Aftonbladet – 19 november 1859, sida 3

karakteristiska apotekssmaken trängde dock örsåtligt igenom. Efter Pucheron följde småfisk, stekt i olja. Den fick derigenom en smak, hvilken hade ett visst tycke -af den lukt, som uppstiger från maskineriet: på ett ångfartyg. Derefter följde ett slags: kroketter; derefter små : kotteletter; men, aptiten afvisadesalltjemtj af -maskinsoljesmaken, stundom än ytterligare — kryddad oaf.hvitlök. — Sedan kom en sallad, men:den var tillagad; och om oljan är nög sagdt. — En annan rätt kringbjödsv: Det: var kokta höns. Rätten såg utmärkt aptitlig ut: Hönsena låg der så hvita, och när man skar dem, såg hvar skifva så mör och god ut: Såsen på fatet var vattenklar och såg oskyldig ut. — Nej, det här går för långt, utbröt mitt sällskap, minsann smakar icke detta litet olja också. Hur har man fått dit den, då hönan ej är stekt, och oljan ej på något sätt syns? Förmodligen göder man här i Spanien sina höns med härsken olja. Den, som rest i Italien och erinrar sig der ha blifvit serverad med ganska ätbara: rätter stekta i olja,öskall måhända anse öfverdrifven denna min målning i härsken oljefärg; men saken är, att oljan, som man får i Spa-ien, har en helt annan smak än den italienska. Jag har hört olika förklaringsgrunder uppges, såsom att man i Spanien skulle låta oliven mogna för mycket innan man afplockar den tilloljepressning, hvarigenom oljan, straxt från början, skulle få en härsken smak, o. s. v. Orsaken må dock vara hvilken som helst; resultatet är blott allt för märkbart. Italienskt kök vänjer man sig snart att tycka om, det spanska aldrig. Jag hörde en gång en person, som varit bosatt i Spanien i tretton år bekänna, att hän ännu ej kunnat vänja sig vid oljesmaken. Med ett. ord: den, som ej fått spansk olja omedelbart efter modersmjölKen, vänjer sig svårligen någonsin dervid. Slutligen koms-den stora trösten vid.så. väl denna som. alla andra. middagar. i Spanien: desserten, Jag har redan talt om Spaniens frukter och, i sanning, med en sådan frukt