Aftonbladet – 19 november 1859, sida 2

cier och tårpilar kring en springbrunn och gaf en liflig förkänsla af södern. En annan, mindre angenäm påminnelse om södern var det myckna dammet, som knastrade under fötterna på tegelstensgöolfvena och låg strödt på alla möbler. Man vet ej i norden hväd damm vill säga, annät än från några sväga erfarenheter på någon landsväg. Må man tänka sig ett helt land, som dätnmar likt en landsväg, och man kan göra sig en föreställning om trakten kring Marseilles, och om helå södra Provence, när det blåser mistral, såsom nordanvinden här kallas! — Dammet kommer då inifrån landet i molnskyar och uppfyller hela luften — äfven i städerna — tränger in genom hvarje springa och lägger sig gult och knastrande öfverallt. — Likadant, i ännu högre grad, är förhållandet i Spanien, der sommarglöden ännu fullkomligare förbränner och pulveriserar fältenas och bergenas ytör öfverallt, der-de ej vattnas med konst. — Trakten kring Marseilles är äfven derutinnan spansk, att redan här kan ej gräs, grönsaker och en del af fruktträdena växa utan att konstvattnas. Förr hade man derföre inga ängar kring Marseilles och följaktligen ingen annan mjölk än getmjölk; men numera förser en storartad vattenledning; som kostat 20 millioner, ej blött staden med rikligt vatten, utan äfven hela slätten kan få derifrån Köpa sig vatten till fältenas behof. Vattnet leds från en flera lieues aflägsen ström i en bergstrakt. Genom sitt eget tryck stiger det upp på en höjdpunkt bakom staden, och der är anbragtoen ofantlig behållare; i hvilket valtnet renas medelst silning genom lager af kol och sand, för att sålunda bli dugligt äfven till dricksvatten för staden. I sällskap med vännen Fölseh) it vi en dag middag på ta Reserve; ett bvad man i Stockholin skulle kalla: utvärdshus. På la Reserve äter mat såsom läckerheter snäckor af alla slag samt en fisksoppa, lagad med olja på provengalskt vis och kallad la Bouille å 4) Svensk vice-konsul. Tillbragte under bådas vår studietid flera år i förfis föräldrärs Dus i Upsala.