Aftonbladet – 18 november 1859, sida 2

lopp vid middagstiden till Bayonne. Längs vägen var väggarne på alla byggnader betäckta med JLibert6, Egalite, Fraternite, och inunder dessa ord satt uppklistrad —— proklamationen om statskuppen! Jag skulle velat skrifva ett ?Ci-git? öfver den första inskriften. Lustigt var att höra tullnärers och andra officiella kannstöpares berättelser om hur les insurgesn nu blifvit besegrade i Paris. Jag undrar just hvilkendera som med mesta skäl kunde kallas insurgå, mannen af statskuppen eller blusen, som bakom barricaden stred för bibehållandet af hvad nu engång — om också ej för längesedan — i lag stadgadt var, d.v.s. den lagliga ordniögen? — Bayonne var en liten treflig stad, märklig för sina vackra flickor, med sina brokiga silkesdukar knutna om hufvudet, så att de bildade ett par stora hundöron fram i pannan. Näst i Cadiz har jag ej sett en så allmän fägring som här. Men hvilken skilnad i typ från andalusiskans regelbuundna oval med glödande svarta ögon och dessa små runda ansigten med skälms3 ska bruna ögon! 3 Jag reste samma afton vidare och kom dagen derpå kl. 3 eft. m. till Bordeaux, efter att ha passerat les landes? (mindre fula än man tror), och stannade i Bordeaux till följande afton, då jag tog ?la malle-poste? till Poitiers, och derifrån jernbana till Paris. Bordeaux är en vacker stor och gammalfransk stad med byggnader mörka af ålder. Landet mellan Poitiers och Tours kallas le Jardin de ja France. Det var nu en Jardin dhiver; men jag kan föreställa mig, att det måtte vara mycket trefligt om sommaren. Alla åkerfält ir öfversållade med kastanjeoch andra frukträd. Och nu är jag i Paris igen, detta Babylon-Athen! 3