Aftonbladet – 18 november 1859, sida 2

nerna roade sig med ett slags inveckladt bollspel. Bollen var ofantlig och af hårdt trä, liksom hos våra förfäder enl. isländska sagorna. De unga qvinnorna hade ställt upp sig på gatan, som gick förbi torget, i två långa rader midt emot hvarandra, och efter ljudet af den musik, bestående af några par castagnetter, en guitarre och en tambour de basque, försedd med bjellror, hvilka instrumenter speltes af de värsta gamla hexor jag sett, hoppade qvinnorna upp och ned, och svängde rundt, hvar och en på sin fläck utan att förändra plats. Allt detta under en skärande nasalsång i korus. Det var bland det mest komiska jag sett! Morgonen derpå vaknade jag vid dånet af en lång våg, som slog mot kanten af vägen. Vi rullade längs Oceanens strand, och vägen, till hälften sprängd i klippan och till hälften murad på densamma, klättrade fram utåt sidan af de kala kustbergena, hållande sig fast med naglar af jern. Nu börjades ett öndlöst passviserande vid hvarje station. Ifrån WVittoria till Bayonne icke mindre än 7 gånger, allt med betalning för hvar gång. Det är ett ömkligt prejeri! — Vägen lemnade snart åter kusten och förde genom det mest leende, yppigt grönskande land af kullar och dalar, bevakadt i fjerran af Pyren6ernas hvita spetsar. Föreställ er de lägre delarne af Schweiz, och föreställ er vidare en strålande höstdag, gräset orönskande, fältena betäckta af trädgårdsväxter och omgifna af myrtenartade buskväxter, på kullarna här och der en liten ekdunge med rostbruna löf, men i dalarna laurier rose och cypress och andra evigt gröna sydträd blandade med våra nordiska löfträd, hvilka, på sitt vanliga, tokiga sätt klädt af sig till vintern! Öfverallt sorlade bäckar; jorden ångade, och bär och der i skuggan var marken frosthvit. Inkomna i Frankrike fick vistoraoch präktiga hästar för diligensen och anlände 1 gar