Aftonbladet – 17 november 1859, sida 3

setterna för Paris. — Att våga yttra att en sevillanska kan vara ful? Man skall förmodligen anse detta såsom rent af kätteri; men hvad är att göra? Sanningen framför allt! Må man dock ingalunda tyda min tanke så, som skulle sevillanskan vanligen vara ful. Ingalunda! På promenadplatserna ser man vackra ansigten i mängd; Sevilla har 100,000 invånare, och som promenad är fruntimmernas af bättre klassen nästan enda sysselsättning, jemte att gå i kyrkorna och sitta i las rejas, så har man godt tillfälle att se hvad vackert som finnes. — Mycket finnes utan tvifvel, och mantillan skämmer ej bort hvad den visar; men icke en gång under Andalusiens sol växer qvinnoskönhetens fina blomma som gräs, utan blir alltid en rar planta. Medan jag talar om cigarrer och andealusiskor och dylika brännbara ämnen, torde ej vara ur vägen att omnämna ännu en af Sevillas eldfarligbeter, helst den — el prado de San Sebastian eller de S:ta Justa — ligger strax utanför staden och helt nära tobaksfabriken. — Derute var neml. el quem adero eller platsen för inqvisitionens autodafger. Sevilla var en af inqvisitionens första ochfortfor att vara dess käraste tillhållsort. Den heliga domstolen upp les här för första gången på ast fot ar Ferdinand den Katolske år 1481, och Torquemada blef. dess första öfversteprest. Från 1481 till 1808, då inqvisitionen npphäfdes, brände den (enligt Murray) i Spaen 34.612 personer lefvande, 18.048 in efie och fängslade 288,109 personer. Siffrorna ir visserligen stora, men så var det också unler en ling tidsperiod och bland ett folk af niskor. Om ej menniskans d derafmångdubblad skräck, 3 t till hjelp, så skulle det aldrig yckas att förslafva ett folk i rädsläns bojor. Här nere vid floden ligger äfven den ihvarje