Aftonbladet – 17 november 1859, sida 2

Schillersfesterna i Tyskland. I nästan hvarenda tysk stad, vare sig. stor eller liten, har man den 10 eller 11 dennes och i de större städerna ännu flera dagar firat den store skaldens sekularfest, och alla tidningar äro uppfyllda med beskrifningar öfver hvad som skett eller skulle ske. Främst har Berlin utmärkt sig. På magistratens föranstaltande lades der på Gensdarmtorget grunden till en Schillersstaty af brons, hvarför kostnaden bestrides genom allmän insamling. Regeringen hade förbjudit de vid dylika tfester i Tyskland öfliga offentliga processioner, men den ovilja, som detta förbud väckte, har till en god del mildrats derigenom att prinsenregenten genom ett regeringsreskript den 10 Nov. till Schillers minne utsatt ett pris af 1000 thaler samt en guldmedalj af 100 thalers värde, att hvart tredje år utdelas åt författaren af det bästa tyska dramatiska verk, som under nämnde tidrymd förekommit, samt genom kungliga familjens deltagande, såsom åskådare, i grundstenens nedläggande. Sånger och tal illustrerade festen och hela staden var illuminerad på aftonen. I Wien börjades festen tidigare och räckte flera dagar, hvarunder omvexlande skilda samhällsklasser och korporationer gåfvo sin hyllning! åt skaldens minne. Början gjordes af hofvet och aristokratien. Andra dagen gick en stor procession af en mängd korporationer, vetenskapliga och litterära föreningar, skådespelaresöllskaper, skrån — inalles 4000 personer — med musik, facklor och fanor öfver de förnämsta gatorna till en staty af Schiller, utförd af Meixner och uppställd på en del. af excercisplatsen, som nu skall få namn af Schillerstorget. Efter sång af den studerande ungdomen hölls bär ett tal af Heinrich Laube. I Mänchen, Weimar, Bremen, Frankfurt, Stettin, till och med i Hamburg, har man på mer eller mindre afvikande sätt lika. entusiastiskt och storartadt firat minnesdagen. Isynnerhet i Weimar, som så länge var Schillers hem; voro anordningarne i litterärt och dramatiskt hänseende utmärkta; men detaljerade underrättelser härom saknas ännu. Här och der har harmonien störts af de konservatives, junkrarnes och presterskapets ogillande stämmor. I Frankfurt har t. ex. en evangelisk prestman under predikan yttrat, att man kan ju icke visa Jesus Christus större heder, än man nu visar den der Schiller.,