Aftonbladet – 17 november 1859, sida 2

pat den stackars blomman i kalk. Eller med andra ord: man bar hvitmenat allt! Formerna är Alhambras; men förgerna är borta! Den vackraste och bäst bibebållna gården var den innerligt täcka lilla Patio de los Muiiecas, dock-gårdenn. Trädgården till Alcazarn var egen. -Orangeträd , blommande rosenträd och myrtenbuskar, allt stod der på ett — — golf! Marken var nämligen lagd med platta stenar, såsom i los patios. Otaliga små vattensprång framträngde, vid ett gifvet tecken, från alla håll och svalkade luften, Detta är den form, i hvilken sydlänningen tycker om naturen. — Om engelsmannen kallar den förädlade trädgårdskonsten plandscape-gardening, så skulle man kunna kalla. trädgårdarna i Södern, ej allenast i städerna, utan äfven vid landställen och lustslott, för a town-gardening,, — Man har tillagt fransoserna uppfinningen af den stela trädgårdsstilen med klippta häckar, stenlagda gångar, blomsterqvarter i matematiska figurer, fyrkantiga dammar med stendelfiner o. 8. V. Stilen upptogs visserligen och utbildades till sin höjd i Frankrike och gick derifrån ut med de fransyska moderna; men andan, riktningen i stilen är längre söderifrån. — Söderns folk är stadsfolk. I södern bor mau i stad af smak, på landet endast af nödtvång. — I norden på landet af smak, i stad endast af nödtvång — åtminstone om sommarn. UnJantag kan ej kullkasta regeln. — Det är såjedeå lätt förklarligt, att sinnet för naturens skönhet har sitt hufvudsäte i norden, sinnet för konstens sköohet i södern. , En betecknande tillfällighet är äfven, att sjelfva språket i norden älskar att skarpt skilja land och stad, då deremot söderns gerna suddar ut gränslinien, Do Ramon Garcia, som jag reste med i diligensen från Madrid,sade alltid, då han talade om staden Alicante: mi