Aftonbladet – 17 november 1859, sida 1

skå. Denna upptog med sina kringliggande förgårdar en vidlyftig fyrkant. Inuti denna står nu katedralen, det götiska jättetemplet, omgifvet af moriska förgårdar och murar. Sjelfva tornet, den vidtbekanta la Giralda, är moskens gamla hufvudtorn, detsamma, från hvilket Mueddia uppmanade de rättroende till bönen. Sjelfva katedralen är både till det yttre och det inre götisk, men ej dyster, fanatisk som den i Toledo, utan luftig och uppåtsträfvande — evangelium, ej blott.lagen! — Och dagern från de ofantliga spetsbåg-fönsterna med deras åldriga, dunkelt färgade rutor, är visserligen dämpad och beröfvad sin verldslighet, men öfvergår ej till ett mystiskt halfmörker såsom der. Marmorgolfvet är rutigt, svart och hvitt söm ett schackbräde. I kyrkan sågs en hel del personer förrättande sin andakt; de flesta — här såsom i alla länders och trosbekännelsers Te — fruntimmer. Liksom öfverväldigade af sin känsla, hade de knäfallit på marmorgolfvet och tycktes alldeles försjunkna i bön och betraktelse; men solfjädrarnas frasande blandade sig såsom en, protest af fjärilsvingar med tonerna af messan från koret, och jag vill ej svära på, att ju ej en och annan eldblick ur ögon, lika svarta som -egarinnans drägt, stundom, under skydd af mantillans spetsar, flög till främlingen, i stället för till helgonbilden. Uppstigandet i Giraldan (tornet) var eget, derföre att,i stället för på en trappa, vandrade man uppåtpå ett långsamt stigande plan, inut! tornet. ingenting r påcen stor enformig i ijerran begränsas af höjder, och staden sjelf är, då den ses så der i fogelperspektiv, vanställd af sina gråa, rysliga tegeltak, Portvakterskan till la Giralda, en gammal bexa, bodde i ett litet rum nere i