Aftonbladet – 16 november 1859, sida 3

tigt att hålla sig på moderationens ståndpunkt; Instämde dock i många af de mot förslagen gjorda anmärkningarne och förnämligast mot den konungen förbehållna pröfningsrätt i afseende på nya tros-samfunds upprättande. 1 en så vigtig sak borde uppställas en princip, som män hade att följa, men ingenting öfverlemnas åt en persons godtycke, vore det än konungens. Om härutinman den norska dissenterlagens stadgande infördes, trodde tal. att de flesta andra anmärkningar skulle förfalla och förslagen blif-va ganska antagliga: Dock saknade talvi förslagen en stadga för kolportörsväsendet, lämpliga påbud till predikosjukans -hämrhande samt uttryckligt förbud för klosters inrättande. Det friaste land i Europa; Schweiz, har ofta landsförvisat jesuiterna, och det vore derföre ingalunda obehörigt att hos oss vidtaga sina försigtighetsmått mot dem. Hr Lallerstedt kunde icke underlåta att bemöta nå gra yttranden, som blifvit fällda sedan:han hade ordet.. Hvarje gång religionsfrågan vöre å bane; finge man höra. talas om läsarne, hvilka vanligtvis bedömas utan afl skonsamhet; men det är med läseriet som med mycket annat, deri finnes plats för både godt och ondt; Efter talarens uppfattning hade lä-seriet medfört mycket godt. Det hade hos oss varit den första yttriogen af ett vaknand religiöst lif. Man hade sagt att de norrländska läsarne äro mycket halsstarriga.. De första kristna voro ock hasstarriga, hussiterna likaså, ja alla religionsbekännare som haft en lefvande tro och blifvit förtryckta. Med förtryckets upphörande försvinner halsstarrigheten Dem talare som visat sig så rädd för läsarne vill dock att presterskapet skall reformeras, men ingenting skulle mera bidraga dertill än en behörigen utsträckt religionsfrihet. En annan talare hade nämnt Ameri -a;-Det kunde då vara skäl att erinra om hvad de Förenta Staternäs konstitution innehåller i afseende påreligion. Den innehåller endast -att ingenting derom får i konstitutionen intagas. Man hade velat göra skilnad emellan samvetets rätt och samhällets: rätt och påstått att den förra måste underordnas den sednare; i följd hvaraf samhället: skulle kunna säga till samvetet : sHärintill skall du gå, men icke vidare, här skol lina stolta böljor sätta sig,. Det är en återklang af det bekanta försöket vid sednaste riksdag att få det individuella samvetet underordnadt hvad man behagat kalla statens samvete. Det nu fällda yttranlet vore så långt ifrån riktigt att det tvärtom är samhällets rätt som måste stå tillbaka för samvetets ätt. Det är samvetet som har rätt att säga till samhället: Härintill skall du gå, men icke vidare, här skola dina stolta böljor sätta sig). Man hade klagat ifver de kolportörer, som läsarhe kringskicka. Hvaröre möter man dem icke på samma väg. Hvarför skicka icke presterna också ut kolportörer, då behoffet eft r uppbyggelse är så stort. Talaren hade aldrig hört sägas att de gjort det. Hvad vore då värdt att laga. Man hade talat om jesuiterna. . Talaren tyc ser icke om dem, men han fruktade dem icke heler. Den tid är förbi då de kunde uträtta så mycset. Så vidt talaren visstE hade då under sedvare tiden icke heller gjort mycket väsen af sig. TIER DESESSSSSREEN