Aftonbladet – 16 november 1859, sida 2

ligen fårfdomkapitlet i underdånighet uttrycka de: öfvertygelsen, att kyrkliga söndringar ej sällan förvärras genom ifriga bemödanden från kyrkans sida att återföra de förvillade. Det är nemligen lika na turligt, som ockgenom mångfaldig erfarenhet be kräftadt, att driften till samm utniog och fö delse genom de RY z och tillväxer hos lättast upplöser sig ostördt får utve det inneboende tvedrägtsoch förstöringsfröet. Kousistorium har ock haft tillfälle att öfvertygas om santingen häraf genom den erfarenhet konsistorium gjort i Orsa, der hvarken en ditsänd kommission aj stiftets utmärktare prestmän, ej heller en sedermera för längre tid missiverad prestman förmått verka p: de förvillade, och der affällingarne genom det ostörda lugnet söndrat sig uti flerd emot hvarandra fiehdtliga pärtier, och med anledning häraf och i enlighet med vederbörande pastorers af erfarenheten föranled :ä råd, har ock konsistorium i underdänig skrif velse till Eders Kongl. Maj:t redan yttrat, att extra biträden icke böra användas inom Orsa och några andra stiftets församlingar, der schism och affall i ännu högre grad förekommit än i Hedemora. Det negativa förfarandet, som öfrverlåter en. sehismatisk menighet till ostörd sjelfupplösning. cch som konsi storium för närvarande i underdånighet får tillstyrks i afseende på affällingarne i Hedemora, härlk der sig enligt ofvanstående, hvarken från fruktan eller lik giltighet, utan från den öfvertygelsen, att det stilla men vaksamma förbidandet här verkar mera än det enträgnaste positiva arbete. Med tillkännagifvande af dessa sina åsigter, amhåller? konsistorium underdånigst att framdeles få vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda, samt at derom -till: E. K. M:t med underdånig berättelse inkomma. Med djupaste c. Chr. E. Fahlerantz. LDL. Westerlund. I. S: Löfbergs: J:F. Norm n. And. Arhusiander. Detta bref föredrogs af ecklesiastikministern grefve Hamilton i statsrådet redan den 27 Oktober, och enlighet 5.ed det då af Kongl. Maj:t fattade beslut aflät grefve Hämilton den 28 i samma månad ett handbref til domrapitlet i Westerås, hvilket, med: uteslutande af ingressen, har följande ordalydelse: ,Huruvida presterskapet inom Hedemora pastorat. till följd af-der förekommande baptistiska Törelser, är i behof af biträde, samt om någon genom skicl lighet och nit lämplig prestnian är ledig att, för dant fall, af. domkapitlet användas, äro frågor; hvilka K. M:t behagat öfverlemna till domkapitlets pröfning och öfver hvilka jag således icke för närvarande behöfver vidare yttra mig: Hvad domkapitlet derutöfver anfört rörande det sätt, hvarpå-kyri söndringar böra från kyrkans sida behandlas, ådag: lägger deremot, att K. M:ts ofvanberörde bref ickt blifvit af domkapitlet rätt uppfattadt, hvarföre jar på nådigste befallning, får deröfver meddela följand. förklaring: : Om man är af den öfvertygelse, att Guds helig: ord, der det med. sapn kunskap, innerlig och varn öfvertygelse samt ett kärleksfullt nit predikas, icke blott i sig innebär en kraft, som är tillräcklig: at: fört eller sedvare besegra villfarelserna, utan ock ut gör det enda medel, som i dettå afseende kan mer framgång användas, kan man svårligen anse detvara med kristlig pligt förenligt, att med lugn overksumhet åse de söndringar och förvillelser, som inom ky:kan uppstå, i den förhoppning att de, öfverlemnads åt sig sjelfva att ostördt utveckla sina krafter, skola bringa till mognad andra frön än tved ägte. och förstöriogen. Ingen kad-heller sätta i frågv. att domkapitlet skulle anse dessa såsom ett tillfredsställande — ål, utan är jag tvärtom öfvertygad, att domkapitlet med allvarligt bekymmer afvakta: den tidpunkt, då de, enligt domkapitlets förmening skola föranleda de förvillades, af inre behof fram kallade återgång till kyrkan. Deremot synes donkapit!et 1öreställa sig, att presterskapet ej bör genon ett .positiat arbete söka befordra denna återgång: Denna åsigt, hvars strängt följdriktiga tillämpning jag ej vill närmare uveckla, kan ehdast grunda sir på förmodan; att söndringen bland de affallige mä ste medföra kristen omens seger, under det likvä! erfarenheten: idagålägger, att deras splittring oft: föranleder fullkomlig otro eller af sig föder nya för villels:r, i sin ordning framkallande ny tvedrägt oc! fortsatt förstöring. Härmed må dock vara huru sor helst, kan likväl ingen förhoppning berättiga kyrksn tjenare till overksamhet. Åt kyrkans Herre må d ödmjukt öfverlemna att gifva skörden, om och när det Honom täckes; men-arbetet få da ej undandrag: sig, äfven om det länge visar sig fruktlöst. K. har derföre känt såsom en dyrbar pligt att til det, så vidt möjligt är, ingen församling, af brist p erforderlig själavård, lemnas till rof åt den söndrivg som på åtskilliga ställen i riket beklagligen ypput sig, och K. M:t förväntar, att domkapitlet med be redvillighet använder alla tillgängliga krafter för at i detta hänseende gå K. M:ts nådiga afsigter til mötes. Jag bör ock fästa domkapitlets uppmärksamhet derpå,; att missiveranet utaf särskilta, af Guds näd rikare utrustade och af Hans anda kraftigt lifvåd: prestmän till sådana församlingar, der oro och förvillelse försports, kan hafva tvenne ändamål: det eho, att återföra de förvillade, hvilket fordrar synverli varsamhet och, under vanliga förhållanden, långvs riga bemödanden; det andra, att i det heliga ord.ts sanna uppfattning styrka och uppehålla dem; hvilk: ännu ej omfattat en villfarande lära, men äro ut satta för frestelse och förförelse af dess predikanter hvilket störa och ej mindre vigtiga målstundom ha: med större lätthet ernås; och anser K. M:t, att ky:kan i båda dessa riktningar bör använda nitiska oc! allvarliga bemödänden; hvilka ingalunda äro oförer liga meåd det saktmod;: den kärleksfulla behandlin; af de svaga eller förvillade, som både klokhet och kristlig pligt föreskrifva. Det är efter dessa åsigter, som K: M:t fordrar att domkapitlet skall limpa sina åtgärder, då uppkomn: splittringar inom någon församling och domkapitlet närmare kännedom af förhållandet derstädes antyda behof af ökadtpresterligt biträde, och omständigheterna medgitva att sådant lemna. Stockholm af Kongl. ecklesiastikdeparten:entet den 28 Okt. 1859. Henning Iamilton. Man ficner af Westerås domkspitels här ofvan intagna skrifvelse, att de åtgärder; hvilkas vidtagande K. M. väntat sig att från berörde konsistorii sida få förnimma, inskränkt sig till ett lugnt och roligt afvaktande af huru