Aftonbladet – 16 november 1859, sida 2

diz deremot är att hela taket är platt, på alle hus utån undantag, och från dessa platta tåk uppstiger sedan de. nyss omnämda utsigtsplat serna ändå, mera; fristående och tornlika. Uta! hela den af snygghet glänsande utansidan al Cadiz är också. ingenting snyggare än dess tak. De är vanligen lagda med släta stenar ellör med ett slags, cementseller murbruksmassa, som hårdnar och blir fast som sten; och snyggheten går så långt, att de tvättas med svamp! Denna vid: första påseendet något öfverdrifna renlighet här dock en särskild orsak. På hvarje gård finns neml., nedmurad djupt, djupt ned i marken, en cistern, och från iaket går en ränna ner i densamma. Om vintern, då det någongång regnär, leds sålunda regnvattnet från taketned 1 brunnen. Det på så sätt samlade vattnet utgör staden? enda dricksvatten för det öfriga af året. Besynnerligt nog smakade detta vatten dock ej illa, till och med nu på hösten, då det var nära årsgammalt, När det är nyss upptaget ur cisternen smakar det som vanligt källvatten; men det blir inom några timmar skämdt. — Cadiz får genom sina platta tak ett vida mer sydländskt och österländskt tycke än någon annan stad, jag sett i Spanien. Jag uppsteg äfven på Torre. de la Vigia, telegraftornet, för att njuta af den berömda utsigten öfver stad och haf; Det krithvita Cadiz låg som en perlbank mellan den gröna, oroliga atlantiska oceanen och den lugna blå bugten. Landet rundt om den sednare är flackt och stiger blott obetydligt, så långt ögat når; men rundt omkring på stranden. ligger små glänsande hvita städer såsom filialperlbankar. Från Cadiz Se jag en utflyckt till Xeres. Med ångbåt gick jag öfver bugten till en liten stad vid namn Puerto de Santa Maria. i Derifrån gick färden genom ett öppet, till större delen ouppodladt land. ; Fortskaffningsmedlet var ett slags gigg, eller brokigt målad andalusisk fjederkärra, una calesa?. Väg var det lemnadt åt hvär och en att välja sig sjelf; ty man körde hvar man fann för godt på de öppna släta. fältena.Efter en timmas åkning såg jag framför mig, muromgifvet-och med hvita mohriska törn, på kupan af den uppböjda slätten det beryktade Xeres. Sluttningen var täckt af vingårdar och dessas