Aftonbladet – 15 november 1859, sida 3

Längre fram ser man slutligen en äfvenledes i berget nedsänkt port, hvilken ser ut som ledde den in till någon stör iskällare, men som i stället leder in till eld och krut! Ge-J nom denna port inträder man nemligen i ett af gallerierna. Inkommen dit, befann man sig i en lång uppåt stigande, i berget uthålkad, gång lik en korridor och som erhöll dager från djupa fönstersmygar, anbragta i den tjocka yttre bergväggen. — I dessa fönsterfördjupningar för dödliga utsigter hade kanonerna sina platser och tittade ut genom kanongluggarna. Från det ena galleriet till det andra ledde sedan öppna vägar, lika med den beskrifna vägen från vakten, till första galleri-porten. Dessa gallerier, som egentligen gjort Gibraltar namnkunnigt, anses dock numera ligga för högt för att vara rätt nyttiga, och vid skjutning blir de snart ända till qväfning fyllda af rök. Örhinnorna måtte också veta att de lefver derinne! — Sedan jag hunnit ändan af öfversta galleriet, lemnade mig min vägvisare, och jag ströfvade fritt om utanpå dessa klippgångar, som jag nyss genomvandrat. I den södra delen af Gibraltarklippan finns en högst märkvärdig grotta. Dit ställde jag nu mina steg. Stalaktiter liknahde fantastiska ormoch drakhufvuden, nedhängde hotande från grottans tak och det mörka hvalfvet föreföll mig som en präktigt passande ingång till underjorden. Man kan j framtränga långt; ty snart blir grottgången rång och stupar brådbrant ned i ett afgrundsljup, i hvilket ingen ännu lyckats hinna bott2 Sagan vill veta; att den underjordiska ilan leder under sundet och öfver till Afrika, samt att markattorna, som i hela Europa icke finns vilda annat än på Gibraltarklippan, sommit denna underhafs-väg ). I fall sagan ) De anträffas neml. åfven i mängd vid den andra