Aftonbladet – 12 november 1859, sida 2

De båda Piccolomini afslutades julaftonen 1798 och. uppfördes. för första gången den 30 Januari 1799; och derpå följde slutligen aWallensteins död, som gafs den 30 April samma år. Om det utomordentliga intryck, som stycket gjorde på samtiden, har mah en trogen bild i den skildring, som Steffens i sina. memoirer lemnat: af den, första representationen i Wei mar. Om det intryck det gjorde på: Goethe vittnar. dennes. yttrande: . Schillers. Wallen-! stein. är så stor, att något dermed jemförligt icke. är förhanden.. Äfven om man erkänner. de. brister, som förefinnås och som oskiljaktigt sammanhänga med skaldens individualitet, såsom att Nan. icke sällän öfvermannas. i af sin känsla, och sjelf träder fram, utur och på sidan om de framställda karakterna, för att låta sin egen individualitet uttala sig och apellera till mängdens sympatier, så är det dock temligen visst, att Wallenstein är det i inre. och yttre mening mest storartade alstret af nationell tysk dramatik, j Istället för att försöka oss. med en ny utläggning af det klassiska styckets innehåll och skönhet, till de många, som förut sett dagen, tro vi det kunna vara af intresse att: se en samtida skalds uppfattning och omdöme om detsamma, Teck, som väl kan anses fullkomligt: opartisk eller åtminstone icke partisk för. Schiller, då de egenligen så kallade ro-! nanti erica, till följd åf hans spända förhållande till A. W. Schlegel, vöro honom föga bevågna, yttrar sig på ett ställe rörande Schillersstora: drama påf öljande sätt: När Sehiller efter en lång paus åter uppträdde med Wallenstein, kände alla, att med detta.stora och märkvärdiga drama eft ny epok skulle inträda i vår dramatiska litteratur. Det skred: så: mäktigt. fram bland. dagens svaga foster, och plötsligt såg man, huru bräckligt det inre väsendet Hos dessa gestalter var och huru otillständigt det anspråk, hvarmed de då uteslutande beherrskade våra teatrar, Bland dessa dagars bleka dygdespöken framträdde Wallensteins ande, stor och fruktansvärd. Tysken förnanf åter, hvad hans språk förmår, hvilken mäktig klang, hvilka känslor, hvilken gestalt en äkta skald åter har framkallat. .Såsom. en; minnesvård för alla tider står detta rika, djupsinniga verk, öfver hvilket Ty skland i kan vara stolt, och nationalkär fosterländskt, sinnelag och storsinthet stråla emot oss, ur denna, rena spegel, för att låta oss veta, Hvad visäro och hvåd vi förmå. Det var ett lyckligt val, att Schiller valde ett vigtigt ämne ur tyska historien: Den historiska tra