till mord för nöjes skull. — Efter middagen gjorde jag en promenad längs kajen här i Malaga, el muelle. Qvällen var varm och herrlig; solen hade gått ned; men himlen brann, och Medelhbafvet, så blått, att det ej .kan beskrifvas, utbredde sin lugna oändliga yta. De gulröda eller ljust stålgrå bergena, som omgaf bugten; staden med sin ofantliga domkyrka, i hvilken just nu ringdes till aftonsång; det blåa vattnet och den mångfärgade himlen — allt detta bildade en tafla, som det är roligt att ha sett! Emellan två rikt blommande geranium-häckar gick jag och rökte mina spanska pappers-cigarretter och stadnade då och då att betrakta någon palm, som, med sitt plymlika löfverk skarpt tecknadt mot det mörkblå bakgrunden, stod djerft och behagfullt på någon utskjutande klippspets lutad öfver afgrunden, eller något lätt ljusrödt moln, som sväfvade borta vid hafsborizonten likt en dröm om ett skepp under fulla segel. (Forts.)