Justitieombudsmannens oembetsberättelse. I Justitieombudsmansembetets tillvarelsen — nar en af dess förre innehafvare yttrat — är ett vittnesbörd om rättvisans vigt i den samhällsordning, hvarunder svenskarne ville lefva. I anledning af detta yttrande anför den npuvarande justitieombudsmannen: Dermed. äro jemväl uttalade de höga anspråk och det stora ansvar, hvilka embetets innehafvare ej få undåndraga sig, och embstets ställning angifver såsom ett af, de högsta, som af enskild sambällsmedlem kan beklädas. Men om platsen ålunda lemnar tillfälle åt öfverlägsenheten i själsgåfvor, i bildning, i erfarenhet att lysa, på samma gång hon gagnar, lemnar den likväl ifven rum för den osvikliga rättrådigheten. -!et goda yppsåtet, den redliga viljan, att nyt-: tigt verka, äfven om de sakna glansen af nysssämnde öfverlägsna egenskaper; ty detär rättvisans heliga verk, det uppersta 1 samhället, som utgör embetets syfte och ändamål. Är denna uppfattning, såsom jag hoppas, riktig, så mnebär den en tröst för den underlägsna förmågan, som har att bjuda för sig endast den soda viljan, det rena uppsåtet, det varma nitet för hvad rätt och godt är, —-en tröst, den mina föregångare kunna undvara, men som för mig är dyrbar och oumbärlig. — Det bar — fortsätter justitieombudsmannen vidare — af allt hvad Jag om embetetet funnit stadgadt velat synas mig klart, att vårt statsskicks grundläggare, då de tillsatte cn väktare öfver rättvisan, ville ställa honom utom verkningskretsen af de politiska partier, dem friheten alltid och allestädes alstrat och alstrar. Detta var också utan tvifvel en riktig tanke. Rättvisan bör aldrig blifva en partisak, likasom hon i viss mening aldrig kan blifva det, emelan alla partier måste åtminstone föregifva sig kämpa för henne. Hon är således allas sak. Men om justitieombudsmannen -sålunda står utom alla partier, vill det ock blifva en orättvsa att ur partiåsigter bedöma hans verkamhet. Och då man har att granska de domut, som öfver dylik verksamhet fallit, måste NA300 Andere bar Aube 2 röra Er Et re Poms