Aftonbladet – 10 november 1859, sida 1

Juni skördas — och sedan bränner solen! I trots af all denna ödslighet och allt detta elände skall detta folk, säger man, vara glädtigt — sådan är den sydliga solens kraft! — och sång och dans här ha sitt hemland. La Manchega och las seguidillas kallas ortens national-danser. Ofta såg jag också sjelf i byarna en trashank, insvept i sin stora, slarfviga bruna kappa, vandra framåt den dammiga gatan sjungande till sin guitarr! — I trakten af staden Valdepen as (efter ordena: sten-dalen), växer Valdeperas-vinet, hela inre Spaniens älsklings-vin. Detta vin är en kolonist. Det växer nämligen på Bourgogne-vinstockar, för sekler sedan omplanterade i spansk jord. Det har också en smak midt emellan Bourgogne och portvin. — Utanför staden såg jag på åkerfältena en mängd stenlagda platser, liknande små runda torg. Min sidokamrat i vagnen; en Don Ramon Garcia, upplyste mig vm, att det var på dessa platser, man tröskade säden. Detta sker på det sätt, att hela byns befolkning rider volt i galopp på hästar och mulåsnor ofvanpå säden, som är tjockt utlagd på den stenlagda platsen. Sedermere bortlyftas halmen, hvarefter de uttrampade kornena hopsopas. Romantisk var vägen öfver den nakna, bruna, Sierra Morena och genom dess banditberyktade pass:: Despena Perros d. V. s. kasta ned hundarna, de ,otrogna neml.; ty här utkämpades under medeltiden både stora slag: och oupphörliga smärre gränsstrider mot morerna. Hvad angår röfvare, så bar jag ej sett några sådana; men det sades i Granada, att den diligens, som vi mötte i Jaön, sedermera blef plundrad i Sierra Morena. Man visste det dock ej säkert, och jag tror, att det var en historia. I la Venta de San Helena, på höjden af sierran, gick jag in och begärde något att dricka. Man gaf