Aftonbladet – 9 november 1859, sida 2

AS SLSEI BES, BH SUCK Vi skulle till denna beskrifning öfver miltäröfningarne i de schweiziska elementarskolorna kunna foga mångfaldiga andra af sakkännare och ögonvittnen; vi skulle kunna meddela främmande officerares entusiastiska skildringar af schweiziska skolungdomens militära evolutioner under de stora årliga nationalfesterna, äfvensom tyska skolmäns, om icke mindre hänförelse vittnande berättelser om det friska, blomstrande och raska utseende, som utmärker edsförbundets unga generationer framför den tyska skolungdomen i allmänhet. Men det vare här nog att hafva påpekat sakens möjlighet, då vi anse våra elementarskolors uppgift i en blifvande rationel landsförsvarsorganisation vara den att bilda befälsämnen åt beväringen och landtstormen. Den stående officerskår, Sverge nu eger, är nätt och jemnt tillräcklig för den värfvade och indelta hären, jemte på sin höjd en klass af be väringen; att öka den i så stor skala, att den blefve tillräcklig äfven för de öfriga beväringsklasserna, blefve en utomordentligt betungande otgift. Äfven om man utelemnar landtstormen och endast afser beväringen, finner man bäraf, att tillämpningen af detschweiziska kalettväsendet på de svenska skolorna gåfve ett medel att organisera beväringen till något bättre än hvad den nu är. 4 Det vore här utaf intresse att uppställa några sifferuppgifter, för att uppvisa proportionen mellan den ungdom, som genomgår de högre skolorna i städerna, samt hela den öfriga skolungdomen i riket. Som man vet, utgör i Sverge den åkerbrukande allmogen en vida betydligare del af folkstocken än i de flesta andra länder. Men de klasser, hvilkas söner erhålla högre skolbildning, kunna dock beräknas till inemot 5 procent af befolkningen. Lärjungarne i städernas elementarskolor och dem motsvarande privatskolor, jemte de högre fackskolorna, torde derföre säkerligen uppgå till inemot 5 procent af hela den ungdom, som befinner sig i skolåldern. Nu utgör i välorganiserade armåer officerarnes antal sällan öfver, men oftast betydligt under 4 procent af hären. Man finner häörutaf, att numerären af den svenska ungdom, som kunde bildas till befälsämnen, är tillräcklig för en genomförd och vidtomfattande nationalbeväpning, och att hvarje ny åldersklass, som inträder i beväringen, bör kunna ega ett proportionerligt antai ynglingar, som vore förberedda för utbildningen till officerare. Man torde invända, att en betydlig del af denna ungdom rekryterar tjenstemannakåren och således undanryckes från den uppgift, som i vårt förslag afses för densamma. Men häremot hafva vi att åberopa det preussiska landtvärnssystemet, der redan första uppbådets subalternofficerare till största delen bestå af män, som inträdt i embetseller borgerliga yrken; man finner bland dem en massa postoch uppbördstjenstemän, forstmän, godsegare och köpmän. Man har nyligen sett, att preussiska landtvärnet af första uppbådet blifvit hastigt mobiliseradt för ett krig. som möjligen kunde utsträckts till främmande område; och när en sådan mobilisering lät sig göra i Preussen, skulle väl vår plan i denna punkt kunna möta något allvarligt hinder, då vårt nationalförsvar endast afser hvad dess namn antyder, nemligen motståndet mot en i landet infallen fiende? Vi förutse äfven andra invändningar — och invändningar låta ju göra sig i oändlighet mot hvilken sak som helst. Men ingen af desamma, vi äro derom öfvertygade, skall bålla: stick inför domare, som med klart hufvud förena benägenhet för saken. För hvarje ny ides. förverkligande fordras tro och kärlek, och icke minst i denna maktpåliggahde fråga. Af det blaserade tviflet låter: intet storverk vänta sig; det är och förblir det blaserade tviflet, som endast har skarpt öga för svårigheterna, men ej för medlen att öfvervinna dem, och som ej har förmåga till annat än lägga armarne i kors, äfven om fienden stode i hjertat af landet, men kriticera dem, som vilja försvara det. Sisom ofvan är nämndt, skulle enligt vår plan em kommission bildas, som, ställd under läroj ligt ministerium, egde vården om svenska 1 ngdomens fysiska och militära uppfostran. AJ der denna kommission skulle ställas mynd ghe er, som öfver hela landet, hvar i sin or , hide att ordna, leda och öfvervaka gymnöstik väsendet och vapenöfningarne. Hvad nu städerna beträffar, skulle dessa myndigheter bestå af militäroch gymnastik direktioner;hvilka, oberoende af eforer och lärarekollegier och endast sorterande under centralkommissionen, skulle sammansättas af en högre officer såsom militärinspektör, af militärinstruktör och gymnastiklärare, af de offentliga och enskilta skolornas rektorer, af representanter för kommunen och andra lämpliga medlemmar, i enlighet med en af vederbörande fastställd: plan. Till den olika organisation, som gymnastikoch militäröfningarne vid olika skolor, till följd af skiljaktigt antal lärjungar, kunde fordra, skulle direktionerna inlemna förslag till kommissionen, dock så, att de allmänna bestämningarne för dessa öfningar ej härigenom finge lida intrång. Till dessa bestämningar böra i första rummet höra, att såsom , minimum för gymnastiska och militära öfningar faststäldes en timma om dagen för hvarje lärjunge. Allt efter olika årstider och väderlek skulle denna timma anslås åt pedagogisk gymnastik eller mi-: litäröfningår; dock så, att under höstterminen minst tre timmar i veckan egnades åt pedagogisk gymnastik och under den våckrarej årstiden lika många timmar åt militäröfningar i fria luften. För öfningar i större massor, till hvilka alla platsens skolor borde förenas, vore det tillräckligt att anslå ett par dagar om året. 4 Kommissionen hade att fastställa en kursindelning, lämpad efter skolklasserna, så att, då lärjungen genomgått de sednare, han äfven efter hand blifvit. hemmastadd med en serie af färdigheter, sådana som de följande: EI tet fn pj VE TR. RN EET Eg th rd Ur och ln el mA IRA I An EN Jo At NR KN te BN rr en RR je SÅ bi VÄ ELSE EE Rn bo en