Aftonbladet – 5 november 1859, sida 3

lätt dess gynnsamma inflytande på officerarnes duglighet. Och blifva nu dertill enligt ett nytt och lätt utförbart förslag några lärostolar för den högre militärvetenskapen grundade vid edsförbundets polytekniska skola, så har Schweiz dermed gjort ännu ett vigtigt framsteg i sitt militära undervisningsväsen. 3 (Fors. följer.) ) Bland sådana officerare kunna vi nämna den ut märkte general Dufour, Napoleon III:s lärare i krigsvetenskapen. Teateröfversigt. Kongl. teaterns anordningar för Schillersfesten. — Diverse nyheter på samma scen. — Hr Arnoldsons tillfrisknande. — Operetterna. — Ladugårdslandsteatern. Symamsellerna i gröngräset.. Magister Bläckstadius. Kongl. teatern, som förbereder sig till firande af Schillersfesten, har ånyo råkat ut för en af dessa olyckor, som derinom höra till ordningen för dagen, nemligen ett beklagligt sjukdomsfall inom. dess: personal. Fru Hedin har nemligen insjuknat uti reumatism och tros icke på längre tid åter kunna blifva tjenstbar. Med k. teaterdirektionens vana att lägga allt vigtigare arbete i en eller två händer, inser man lätt hvilken förvirring ett dylikt missöde skall åstadkomma uti teaterns verksamhet. Närmaste följden har också varit den, att repertoiren på den sista veckan inskränkt sig ull Gustaf Wasa, Målaren och Modellerna samt Birch-Pfeiffers virtuosstycke Syrsan, hvilket i torsdags.återupptogs, med några obetydliga personalförändringar i rollbesättningen. En annan följd af detta sjukdomsfall är att grefvinnan Terzkys roll uti Wallensteins. aöd lärer skola öfvertagas af ml) Hebbe, som således för inlärandet af denna. för en nybörjare svåra roll erhåller en mycket kort tid och endast fyra repetitioner. Flera lära icke komma att bestås hela stycket, ehuru detta antal synes skäligen knappt tilltaget, då man tager i betraktande den långa tid, som förflutit sedan det sednast gafs, och det storartade i dess byggnad — oberäknadt att ett sådant bastverk icke ställer någon god borgen för ett värdigt firande af skaldens sekularfest. — Utom hr Behrens förr omtalade operett: Lully och Quinault?, lärer k. teatern vara sysselsatt med inöfvandet af ett på Wallners teater i Berlin gifvit enaktslustspel, kalladt: Hvad tänker ni om Ryssland?? samt förbereder för framtiden ?Hin ondes memoirer? och En hustru, som kastar sig ut genom finstret.? — Under en period af så mycken både andlig och kroppslig sjuklighet inom detta verk skall det säkert vara publiken en välkommen nyhet att höra det en uppståndelse från de döda snart är att emotse, i det herr:; Arnoldson med återvunna sångresurser snart ämnar återuppträda derstädes, som det påstås uti Della Marias operett: Den unge arrestanten? Hr A. lärer helt och hållet hafva återfått sin vackra stämma, och det säges t. o. m. att den efter hans långvariga tystnal skall vara ännu vackrare än förr. Man kan icke annat än lyckönska teatern till denna återvunna acquisition, och på samma gång uttala den fromma önskan, att operetten hädanefter måtte blifva hemmastadd på dess scen, ifrån att under en lång följd af år hafva varit helt och hållet försummad. Uti hrr Arnoldson. Arlberg. och Dahlgren samt fru Strandberg och mll Gelhaar har kungliga teatern fullkomligt lämpliga krafter för dessa små och trefliga operetter, hvilka gifva en behaglig omvexling åt repertoiren, och dessutom hafva den ovärderliga förtjensten att icke ega operans stora anspråk, samt derföre äro lättare både att gifva och återgifva. Erfarenheten har visat att den gamla stammen vid kungliga teatern är alltför stationär för att kunna rörs sig uti en operett — vi hänvisa endast till I det öde Joconde hade, då den för ett par år sedan återupptogs; efter att förut hafva varit ett särdeles omtyckt kassastycke, gick den nu endast en gång och kunde icke gå mera, i anseende till det, minst sagdt, sorgliga sätt, hvarpå den återgafs i dramatiskt hänseende — k: måtte direktionen derföre en gång visa sig ega förmåga att tillgodogöra sig de nya krafterna, på det icke hela dess lyriska repertoir hädanefter som hittills skall inskränka sig till de tre å fyra operor, hvarmed publiken uti åratal låtit sig nöja. För närvarande behöfver Kungliga teatern visserligen icke göra stora ansträngningar, då dess salong, i brist af konkurrens, hvarje afton är fylld, hvad. den än må annonsera. Värre blir det då Mindre teatern åter börjar sina föreställningar, och det skulle då säkert icke vara så illa att hafva i gången eller par af de der operetterna, som man nu med en viss förnäm likgiltighet tyckes helt och hållet negligera. — Ladugårdslandsteatern har, sedan den mistat sin ingalunda lott-löse rival i Humlegården, och dertill fått upp ett par nya stycken, haft att fägna sig åt en talrik publik. Man ser också verkligen vid denna lilla teater ett bemödande att åstadkomma ett, efter resurserna lämpadt, ganska aktningsvärdt samspel. Att detta ännu icke fullkomligt lyckats, är alls icke underligt, då man besinnar. att sällskapet till. stor del består af nya och vid hvarandra ovana personer, men, som sagdt är, man skönjer bemödanden, och detta är redan mycket. Det från -Ouverskou bearbetade lustspelet Symamsellerna i gröngräset utföres i allmänhet på ett lifligt sätt, på några händer till och med på ett ganska lyckadt. Så är br Ljungdahl en i hög grad godmodig och beskedlig fästman, hr Hallberg en ganska rolig. stenkärlshandlande, och mamsell Zeth en näbbig, ondsint, .men derföre icke rå symamsell, hvilket är så mycket mera förtjenstfullt som råmärket bär är ganska lätt att öfverskrida. Fru: Hallberg, som Hanna, är deremot alltför matt och färglös — och om vi säga henne att denna roll på Köpenhamns kungliga teater utförts af fru Anna Nielsen, så bafva vi dermed velat antyda att den ingalunda kan anses otacksam, och att hon derföre med mera omsorg bort söka individualisera och utprägla a RAT ann Rtan Mom on ang BRN AT