Aftonbladet – 3 november 1859, sida 3

En töbjudning I Japan. Mr Tronson berättar i sin beskrifning öfver ett besök i Japan följande : Vi gingo genom en cypresslund och kommo derefter till en vidsträckt park. Der funnos grottor, slingrande gångstigar och en konstgjord sjö, betäckt med vattenliljor, hvilka nu höllo på att blomma. Nätta tehus lågo på vissa mellanrum, beskuggade af sykomorer. På vestra sidan af trädgården låg kokhuset eller det egentliga tehuset. Här inträdde jag, och efter den vanliga artiga helsningen O-hi-O bjöds jag af husets vackra värdinna att sitta ned och dricka tå. Då vi passerade dem gjorde vi en bugning och voro i begrepp att fortsätta vår väg, då en ung herre reste sig, kom fram till oss och anhöll om äran af vårt sällskap vid en kopp te. Vi antogo med nöje den artiga inbjudningen och stodo snart på god fot med vår nya bekante. Små fyrkantiga bord af lackeradt träd, omkring en och en half fot höga och sex tum i fyrkant, stodo framför sällskapet; dessa bord uppburo tekoppar, tårtor, kakor och små lackerade skålar med ris och frukt. Fyra gifta fruntimmer sutto tillsammans på n sida, och nära intill dem en Idre herre; midt emot satt en ung japansk officer -mte två unga damer, den ena omkring sjutton, den andra vid pass tjugo år gammal; de båda sednare voro mycket vackra. Vi skulle aldrig kunnat drömma att män kunde råka sådana skönheter på denna aflägsna plats; deras hy var genomskinlig och hvit som en tsherkassiskas; en frisk rodnad låg öfver deras kinder, ;m ingalunda behöfde att upphjelpas af något smink; bade vackert bågformiga ögonbryn och klara svarn, hvilka beskuggades af långa krusiga ögon: och som blefvo klarare i samma Män -som egarna lifvades. Deras näsor voro små och raka, doeu exa hade dock en något romersk form; bakom fint formade läpparae glänste de jemnaste tandraaf fullkomlig hvithet. Deras korpsvarta hår var adt öfver bjessan med ett band af ljusrödt silke. n äldsta af de båda ycgre var den vackraste och utgjorde egentliga föremålet för den unge oflicerens uppmärksamhet, såsom han ofta gaf oss tillfälle att förstå genom att lägga sin arm omkring hennes lif