Aftonbladet – 3 november 1859, sida 3

man ej ansåge sig kunna förbjuda utförsel af myntadt silfver, man åtminstone egde rätt förbjuda utörseln af silfvertackor, elika väl som mått altintil! sista riksdag hade förbjudit utförseln af jerntackor. Och trodde man sig icke ha rätt att förbjuda utförseln, borde man åtmipstone belägga den med tull, liksom man ännu med tull belägger tackjernsutförseln. Hr Lefiin bad latdtmarskalken npplysa, om hans orslag om remiss n innebure någon olaglighet. Hr Ehrenhoff förklarade sig uppträda ånyo på det. man icke skulle tro att hans tystnad skulle betydde tt han ansåg sig vara öfverbevisad. Fråmstöllde n jemförelse emellan oankens metalliska våluta och len utelöpande sedelstocken, den förra utgörandetl4. en senare 42 millioner, och frågade hv inneFafarne af de 30 millionerna sedlar skulle få sin rätt ;dan de 14 voro uttagna. Frih. F. W. Tersmeden ansåg saken vara en ren nlfråga, och att motionen borde remitteras till bevillningsutskottet. Hr Mannerskantz ansåg sig böra på dei kraftigaste rotestera mot motionärens yttrande, att innehafvarne ft de 30 millioner i sedlar, som banken eger utgifva töfver sin metalliska fond, ej skulle kunna utfå sin itt. Rikes ständer ha gifvit sin tro och sitt löfte utt bankens sedlar skola med siltver infrias. Det ligger derföre ständerna att med hvad medel som helst anskaffa silfver, om den befintliga valutan hoar att uttömmas, och det vore en förnärmelse mot -tänderna att insinuera, det de skulle kunna brista i ppfyllandet af detta sitt åtagande. Och trodde tal., tt ståndet, genom att remittera motionen till beillningsutskottet, borde uttrycka sin åsigt om huru tet den hade med banken att skaffa. Hr Ihrenhoff ville endast besvara åen förre talarens. yttrande med att påminna om den sednaste ealisationen, då riksstånden i stället för 48 skillinars värde i silfver gåfvo endast 18 skillingar. Hr Brakel upplyste, att just de tider, då här i andet silfverutförsel varit förbjuden, sammanfallit ned de perioder, då banken varit allraminst i stånd tt uppfylla sina förbindelser. Tal. anmärkte för irigt attden omständigheten, man en gång begått it fel, detta icke utgjorde något skiilatt oftare begå amma fel. Hr R. T. Cederschiöld ansåg en remiss till bevillingsutskottet liktydig med en vägrad remiss. Trodde wotionen böra sändas till bankoutskottet. . Frih. W. PF. Tersmeden hade, då han hörde hr Ce!ersehiöld vilja yttra sig i frågan om rpomissen, vänat sig finna honom understödja den meningen, att iotionen tillbörde bevillningsutskottets handläggning, y hr Cederschiöld ju nyss förut ansett silfvertackor .ch jerntackor böra betraktas såsom tillhörande enaanda kategori, och det vore ju oomtvisteligt, att rågan om förbud eller tull å tackjern tillhörde beillningsutskottet. Grefve af Ugglas och hr Brakel ådagalade äfven tt motionen rörde en ren tullfråga, och den blef ock lutligen till bevillningsutskortet remitterad. General efren hade förut afstått från sitt yrkande om väerad remiss, sedan landtmarskalken förklarat sig nse förslaget derom icke vara dlagligt. —