Aftonbladet – 1 november 1859, sida 3

iden och Juveleraren, och vid dem 1 brons, jern eller zink, äfvensom 1 porslin, i glas och i lergods, och slutligen vid alla möbler; så spela de dock också uti mattor och tapeter, äfvensom i alla virkade eller väfda och färgade tyger, en ganska vigtig roll, ty från dessa utgå skönhet öch smak efter de lagar, som hvarje material fordrar... Men på verldsmarknaden skola, vid för öfrigt lika godhet och. värde, städse de industr:ens föremål vinna företrädet, hvilka: i berörde hänseende äro de utmärktaste. Bland de många gynsamma inflytanden, som man billigtvis må vänta sig af denna utställning, hoppas jag att också det må kunna räknas, att det lyckliga sammanhang, i hvilket under medeltiden de bildande konsterna och industriens alster stodo, nemhgen att konstnärerna voro mera handtverkare och handtverkarne mera konstnärer än som är händelsen i våra dagar, måtte, åtminstone i ett närmande, åter blifva framkalladt. Att uti en riktning, nemligen råämnets tekniska begagnande, en sådan förbindelse också i våra dagar har med en utomordentlig framgång skaffat sig rum, derom lemnade denna utställning de mest sorartade och glänsande bevis, t. ex. genom de mästerliga gjutningarne i brons, jern och zink. Gjutningen i de båda sistnämnda af dessa metaller har först i våra dagar kommit till denna höjd af utbildning. För det nu omförmälda sammanhang emellan konst och handtverksarbete är det — såsom äfven den minsta efteftanka lätt bör kunna fatta — naturligt att handtverketslärande icke kan dragas från verkstaden, och att konstskolan endast har till. uppgift att grundlägga och utveckla de särskilta konststudierna. Så verka skolan och verkstaden ömsesidigt för samma mål. Derföre är det ock som aftonskolan, hvilken står öppen på verkstadsarbetarens lediga stunder, ensam är lämplig för denna välgörande vexelverkan emellan verklig Konst och verkligt handtverk; derföre har ock nu denna skola blifvit, snart öfver hela verlden, industriens oskiljaktiga följeslagerska, men dock ingenstädes blifvit förblandad med verkstaden. Vid en offentlig sammankomst i Newyork, den 15 Juni 1855, dervid afbandlades en ny uppfinning af konstgjord sten, och uppvisades prof derpå att massan, innan hon bårdnade, kunde gjutas i formar, tagna på ornamenter va allehanda konstformer, yttrade professor apy: De bildande konsternas studium har i vårt land blifvit högligen försummadt, och mångfaldigandet af desså ornamenter skall bidraga att afhjelpa detta onda, ty när de vackraste teckningar komma att intaga det yttre af våra yggnader, skall det uppväxande slägtets ögon, oberoende af dess egen vilja, uppfostras att igenkänna formernas högre ordningar. Sepå Frankrike såsom ett exempel. Det bekrigar halfva Europa, utan kolonier att beskatta, eler jordbruksalster att utskeppa; och allt detta kommer sig deraf, att det belägger de kristna änderna med skatt under sina bildande konster. . Napoleon gjorde teckningskonsten till sn del af den allmänna undervisningen i Frankrike, och hvarje lärling, under det han lärde att läsa sitt språk, lärde också att uppfatta det sköna af intagande former, ända derhän, att guldsmeden i England fann sin vinning uti att kopiera tenngjutarens i Frankrike :eckningar; ty ända till Wedgwoods tid var hvarje stycke krukmakaregods, som tillverkales i England, blott en kopia af de förvridna rormerna hos sådant gods, tillverkadt af kineser. Wedgwood införde en teckningsskola i in fabrik, och detta gjorde tillverkningen af ikta porslin, med flera slag, till en af de största industrier i hans land. På en gång befunnos tre fjerdedelar af de medlemmar vid !en kungliga akademien, hvilka hade erhållit !en akademiska graden, ha utgått från Wedgwoods skola.x Tre år efter detta yttrande hade Newyork edan uppställt 15 till 20 aftonskolor, i hvilka å allmän bekostnad lemnades fri undervisung i teckning åt hvar och en,som an nälte sig och sjelf hade skaffat sig ritmaterialier. I den franska berättelsen öfver verldsexpotionen i London år 1851, under titel Zraaux de la commission frangaise sur Vindustrie jes nations, publis par Vordre de Vempereurn, äger referenten för XXX:e klassen, de sköna sonsterna, grefve De Laborde, i berättelsens vIII:e del, som är skrifven af honom och ndast afhandlar konstens förhållande till iniustrien, samt utgöres af 1039 sidor i stor ktav (tryckt år 1856): Jag känner icke, sedan de egyptiska plå-orna, en landsplåga mera förderflig än denna lyckliga och falska åsigt, som påstår sig finna vänne slags konst, hvad säger jag, en särkilt konst för hvarje sak, när den gode Guen icke bar användt mera än en enda i hela in skapelse, när de lyckligast begåfvade naioner icke hafva känt mera än en. Han säger på ett annat ställe om exposiionen i London: ifrån denna stund har mar örstått att vetenskaperna och konsterna voro ie tvänne outtömliga spenar, från hvilka inlustrien tager sin föda och förnyar sina krafer; men i samma ögonblick som man tiller-ände dem detta inflytande, föll män i en anvan villfarelse: man trodde att eröfringen af letta medel till framgång var lättare än alla udra Efter inhämtandetaf sådana yttranden, som !e nå anförda, enstämmiga från alla håll, san man lätt finna att en rida deröfver, att ag skule hafva velat lära arbetaren för mycet, velat, göra honom till artist, hvilar på ker grund. Mah bör nu roa sig med att äsa direktionens ståtliga program öfver den ,lifvande verksamheten för svenska slöjdförevingens skola; man bör läsa huru undervisingen der skall sönderplockas för särskilta yrkenn ; man bör läsa om mönsterritning för Uskärning och brodyr, tillverkning af papparjetens samt artificiella blommor,; man bör selan läsa om kurser i ofvannämnda ämnen, ipproximationsvis lämpade efter yrkenas olika ninimihehof at kunskap eller föindsdhet, Aanh